Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vitbrämade fenor; det är en hane, ett praktexemplar. Längre ut på reven sitter ännu en. Då den lyckligt inbärgats, finner jag av den brandgula buken, att det är en hona, vacker även hon; fjällvattnets fiskar ha en förunderlig färg och glans över sig.
En och annan öring kom också med i leken. De ha sin säregna naturell, sitt eget sätt att nappa och söka göra sig fria, dessa fiskar, liksom för övrigt alla andra. Rödingen och öringen likna varandra i det kraftiga nappet; men under det den förre, då han känner sig fångad, går mot djupet och där utvecklar sin kraft på att göra sig fri, hoppar öringen gärna upp över vattenytan för att skaka sig loss från den underliga tingest, han bitit i. Denna fisk är för övrigt vildare och livligare i sina
rörelser. Harren, även den kraftig i hugget, finner sig dock villigare i sitt öde än de båda förstnämnda och är därför lättast att infånga. Han är däremot mera nogräknad på väderlek och tid än dessa.
Vi fortsatte det lyckliga fisket ett stycke in på morgonen, då vi vände hem. Följande eftermiddag förnyade vi fisket på samma plats, men fångsten var nu icke lika god. Dock hemförde vi även nu ett antal vackra fiskar. Mycket nöje hade vi denna afton av att få göra bekantskap med den lilla sirliga simsnäppan (Phalaropus hyperboreus), vilken hade sitt bo vid en vik under forsen, från vilket hon företog sina små utflykter på vattnet. Då vi återvände denna natt, var det full storm, och Vuolelites upprörda vågor slungade vår lilla farkost mellan sig på ett stundom rätt vådligt sätt.
Nästa dag, en söndag, var åter en strålande vacker sommardag, såsom de flesta under vår färd. Vi begagnade den obeskrivligt härliga morgonen till utflykter i omgivningen. Min följeslagare tog en bild av forsen och byn, medan jag sökte göra mig något förtrogen med den yppiga floran invid Njakavare. Här stod nu Lapplands kanske vackraste ört, det högvuxna »järjagräset» (Mulgedium alpinum) i fullt flor med sina blå blomsterspiror, och uppe i fjällbranten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
