- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1918. Västmanland, Bergslagen /
182

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid denna tid av månaden icke vore i taget; ty enligt en
gammal fiskeregel tar all »slukfisk» bäst i ny och strax
före och efter fullmåne.

Vi rodde miltals våra präktiga drag uppe i sjön utan
att hugnas med mer än en av dess »laxar», och fisket i
sträckan gav ej heller mycket Men sent skola vi glömma
vistelsen i den lilla fäboden och på vattnen däromkring,
t. ex. den kväll, som under fiske i sträckan vid Varesn
bjöd oss på en solnedgång av oförliknelig prakt. Över oss
moln, prunkande i de rikaste färger, kopparröda, glänsande
bruna eller djupt grå, med ljusare toner övergående i
varandra, och i molngläntorna nere vid synranden
framströmmande floder av guld. Framom oss den stilla
Malgomaj med djup violett metallskimmer över sin vida yta
inom ramen av mörka skogar . . . Jag undrar ej på, att
årorna ville glida ur händerna på min följeslagare,
artistgryet, som skötte rodden.

I fäboden, där vi huserade ensamma, hade vi det skönt,
trots myggen och de allt knappare matransonerna. Om
mornarna kneipade vi i den mjuka, daggvåta
björnmossan, under det korpfamiljen, som hade sitt bo i ett högt
träd invid vallen, fägnade oss med sitt lustiga, sladdrande
samtal, vilket tydligen rörde sig om det fiskavskräde vi
lämnat vid stranden. Om dagarna solbadade vi och
lögade oss i Malgomaj. Minnet av den angenäma
vistelsen i fäbodvallen vid Storstråckan förringades icke, då
vi sedermera fingo höra, att folkhumorn givit den
namnet »Abrahams sköte» efter dess anläggare, bonden
Abraham P. i byn Malgonäs. Det var ljuvliga dagar vi
upplevde där.

Då en dag »Malgomaj» på nytt kom pustande förbi
vallen, vände vi med den åter till kyrkplatsen; min
ledighetstid var snart till ända. På båten bjöd kaptenens fru
på en läcker middag, vari färsk Malgomajsik, hjortronsylt
och grädde utgjorde huvudrätterna.

Jag var för min del fullt belåten med den växlande
och trevliga fjällfärden. Icke så min följeslagare, som, hänförd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1918/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free