- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1918. Västmanland, Bergslagen /
218

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



•i***^



218 GRETA ADRIAN

Medan den dalande solen färgade himlen brandröd över
stilla, öde fjällvidder, där stora snödrivor lyste och kylde,
stekte vi kolbullar och kokte te på rykande ene, vältrade

en stor sten för ingången
och — somnade.

Vid utkrypandet på
morgonen möttes vi av stickande,
kall blåst, regn och tjocka.
Eftersom vi ej hade någon
brådska och det dessutom
var långt till nästa mål,
beslöto vi oss för att stanna
över och invänta bättre
väder. Alltså var det att ånyo
ge sig ut och skaffa bränsle
och försöka få fisk, vilket
dock misslyckades. Åt den
som klagar över att veden i
spiseln eller kakelugnen ej
vill brinna, skulle jag vilja rekommendera att ge sig ut i
ösregn och rycka upp krypande ene, släpa hem det över
bäckar och drivor, slita sönder det i lämpliga dimensioner
och repa bort barren och så — utan näver eller stickor —
tutta eld på den sura brasan, när det både regnar och ryker
in. I alla fall hade vi jämn eld brinnande hela tiden vi
uppehöllo oss i hyddan, med undantag av några timmar
framåt morgonen. Under dagens lopp svängde vinden hela
kompassen runt med ökat regn, varför vi misstänkte, att
vi befunno oss i närheten av ett oyäderscentrum.

Nästa dag hade regnet upphört, fast det fortfarande var
mycket tjockt i luften. Vi lämnade vårt, som vi nu tyckte,
hemtrevliga krypin och satte kurs i rakt sydostlig riktning
mot lapplägret vid berget Girtibauna i Ljusnans (Grönåns)
dalgång. Lägret befanns dock övergivet och lapparna sutto,
som vi sen erforo, på Klasberget.

Då och då lättade luften och Skarsfj fil lens väldiga, djärva
linjer skymtade mellan dimbanden.

KOJAN VID MITTAS.TON.

S. Adrian fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1918/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free