Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir kall. Del finns bara ett sätt: vi klä av oss fullständigt
nakna, och under det regnet piskar nävertaket vrida
vi med förenade krafter vattnet ur våra skjortor. Klockan
är tre. Det ljusnar, och Hoby och jag röka var sin pipa,
medan skyarna välta isär ...
Bränntjärnstorpet. Min fars barndomshem. Rökpörtet är
mycket omändrat, en kokspis har fått flytta in. Annars
byggdes det anno 1793 av Mats Pålsson, finne från
Ljungåsen. Nu stiger kafferöken mot den klarnande
morgonskyn och barn skrika därinne. Det är för oss främmande
människor, som nu bo där, och vi gå inte in. Vi gå runt
tjärnen i stället — vi hitta ännu groparna efter gubben
Häggens »tjärdalar», där han brände tjära för femtio år
sedan och berättade spökhistorier för barnen vid torpet.
Härute i ungskogen ligger kolbottnen, där trollmannen och
blodstämmaren Tallback-Jan kolade, när författarens farfar
täljde en smörask och skar av pulsådern i handleden.
Farmor sprang ut till Tallback-Jan, och så fort han fick veta
det, stannade blodet så häftigt att gubben ropade av smärta.
Så lyder historien, att tros eller inte tros allt efter som man
är »upplyst» till. Och här är Kokobacken; här syns
varggropen ännu, fast full med ris, alar och brännässlor.
Tjärnen vilar där tyst och svart mot de gungande, dyiga
stränderna. En lom flyger upp och klagar, på väg till Hörkensjön
i söder. Från de stora myrarna runt om stiger dimman,
och stugan därborta på hårdaste marken liknar en
kvarglömd och rädd gammalfinne — en som kan skogen
och tjärnen, men intet av världens fåfänga. Öst om och
söder om stupa bergen ner mot myrarna med svarta,
gråstensströdda väggar. Vi gå över ån vid dess utlopp ur
tjärnen. Där är en bro och ett ruttnande, trasigt pålverk
ute i vattnet: en avstängd sump, där finnbyfolket rotat sin
hampa i fordom tid. Litet högre upp stod en kvarn förr.
Det var där gasten efter den mördade gårdfarihandlaren
brukade väsnas om nätterna.
Vi gå uppför myrarna. Här lågo slogar förr, där mycket
hö bärgades av Näsfolket vid Hörken och folket från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
