Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medhavd yxa hugger ett antal störar. Mellan kvistarna på
två stora granar lägges så en tvärklabb, och mot den resas
störarna som en lutande vägg, vilken samtidigt är tak.
Grankvistar flätas i störarna, en eld göres framför, och så är
lägret färdigt.
Den natten blev det klent med sömnen för myggens skull,
vilken här ute i myrmarkerna riktigt frodas och dominerar.
Tidigt dagen därpå är pärlfiskaren på benen och kokar
kaffe, och så bär det av igen. »Gapkujen» står kvar som ett
minne efter oss.
Vid middagstiden skiljas vi från de båda pärlfiskarna
efter en sakta landsvägsmarsch till Fredriksberg, som är
en bruksplats och för oss äger endast praktiska intressen.
Vi »se om» vårt matförråd där, och så tåga vi efter några
timmars vila ut på den ensliga vägen över Tjäderberget,
med Kullerberget som mål. Det är där vi i morgon ämna
se solen gå upp bakom Värmlands gräns.
Vi luffa stadigt uppför alla de starka stigningarna upp
mot Lenhöjden, där några gårdar se vänligt välkomnande
på oss med sina dunkla små fönster. Ständigt uppåt —
tills vi av vissa tecken förstå att vi närma oss vårt mål.
Skogen slutar, gången slutar, hällarna stupa branta och
svarta, och med var sitt dundrande hurra kliva vi upp
på platån.
Alltså äro vi nu 535 m över havet och ha den mest rena
luft att andas. Utsikten går inte att tala om; den är helt
enkelt ett trolleri. Inte i den mening att man ser så hejdlöst
långt bort; därtill äro de kringliggande höjderna alltför
dominerande. Det är utsikten över den majestätiska
ödsligheten, de gula myrarna, de avlånga sjöarna, de tysta
skogarna. Det är så mycken stillhet och ro och så mycket
äkta vildmark på en gång, att man nästan slutar att andas
och bara lyssnar.
Och vi sutto där tysta tills mörkret svepte in Kullerberget
i svart. Då gingo vi ned till barrskogen och redde ett läger.
Dagen därpå var mulen. Vi fingo inte se solen gå upp.
Men vi kokade vårt kaffe och åto vår frukost på högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
