Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 FJÄLLFOLK
nare fängslades min uppmärksamhet av en liten rörlig punkt
långt nere på Stora Nulltjärn. Det var Mårten, som i god fart
rände ut på sjön och uppmuntrande svängde staven åt mig.
Han hade, ehuru 65-årig, ej blott klarat den ansenliga ättestupan,
utan även med staven knäckt en armstjock trädgren, som
spärrade hans väg.
Mårten känner hela västra Jämtlands fjällvärld och är en
synnerligen omtyckt lots, ej minst därför att han alltid har så mycket
att berätta.
En tid talade han ofta om en skara glada, unga damer, som
han följt till Bydalen. »Det var så fina unga damer och vet
du», tillade han förnumstigt, »de tvättade varje morgon fötterna
i bäckarna.» Den där fottvagningen hade tydligen gjort ett djupt
intryck på Mårten. En sommarmorgon då jag vaknade i hans
stuga var han försvunnen, fastän hans välljudande snarkning
hela natten sjungit i mitt öra. En solstråle banade sig väg
genom dörren, som stod på halvglänt. Jag smög ut över det
daggiga gräset och ned till Mårtens kallkälla, som förser honom
med världens bästa dricksvatten. — Där satt gubben och tvådde
sina fötter pä ett sätt, som röjde, att han med ens blivit mycket
svag för begreppet renlighet.
Mårten träffar man nästan överallt i fjällen, ty han flyger och
far med alla himmelens väder. Han har varken barn eller
blomma, utan är en inbiten ungkarl, som står absolut främmande
för kapitlet bekymmer. Ingenting har han att förlora, ty han
äger ingenting, utom den lilla stugan på Maskåflätan, och den
vill väl ingen taga från honom. Han lever där det fria liv, som
endast fjällmarken kan skänka.
Fasaden av stugan har han prytt med alla de brev och
skrivelser han i sin livstid mottagit. Då någon bekant lappman
— kanske det händer ett par gånger om året — passerar förbi
hos Mårten och denne ej är hemma, sätter han upp en liten
lapp på väggen, meddelande »att han varit där».. Hela fasaden
är nu ett enda stort »farbror ritar och berättar», t}T där ha
många, som ej behärska det ädla svenska skriftspråket, ritat
ned sina bomärken.
Här, eller åtminstone huvudsakligen här, tillbringar alltså den
store skidlöparen Mårten Tomasson sin ålders dagar. Måhända
drömmer han sig här ibland tillbaka till ungdomens glada dagar,
då han »tampades» med den gamla björnhonan och hennes
ungar uppe i Rekdalen, eller sov över på de harars sed bland
buskar och drivor såsom renvaktare i Stensdalsfjallen? Eller
drömmer han sig kanske tillbaka till den tid, då han själv var
en renägande lapp, som satt vid stinna köttgrytor och gladdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
