Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hofling. Hans spår tyckas ha blivit övertäckta av nysnö, som
fallit inom de högre liggande delarna av bergen. Lapparna
kommo uppenbarligen alldeles för sent, nämligen omkr. 10
dagar efter olyckshändelsen, för att något resultat av deras
arbete skulle kunna påräknas. Därefter har allt vidare sökande,
så länge snön ligger tjock, ansetts lönlöst.
Sedan Hoflings nedfärd den 22 sept. skötte Malmgren ensam
den ansträngande tjänstgöringen på Pårtetjåkko, med avbrott för
tiden 27 sept. 7 e. m. till 30 sept. samt någon dag i början av
oktober. Den värsta tiden var väl de fem dagarna i sept., då nästan
ingen mat fanns och han tillgrep så förtvivlade åtgärder som
att försöka steka pannkaka med tillhjälp av paraffinolja eller
ricinolja. De första dagarna efter det kamratens bortgång blivit
konstaterad och efter så mycken spänning och många ansträngande
färder torde även ha varit påkostande. Oavsett Huosis
regelbundna men helt korta besök och ett besök av Åstrand 13—15
okt. levde Malmgren ensam ända till den 24 okt., då han
erhöll en kamrat, fil. mag. Bertil Viberg från Uppsala.
Därefter funktionerar Malmgren såsom observator och den
nyanlände såsom assistent.
Slutbetraktelser.
En sådan olycka som den timade måste ge anledning till
reflexionen: vems är felet och huru skola dylika olyckor kunna
undvikas?
Felet är uppenbarligen den från början av maj till 18 sept.
tjänstgörande hantlangarens. Jag tror mig känna honom någorlunda.
Det är en rätt trevlig och städad karl, därför trivdes
han utmärkt såsom sällskap till meteorologen i Pårek och fick
hans medhåll. Strängare arbete var tydligen ej hans starka
sida och s.k. ambition i arbetet saknade han så gott som
fullständigt. Genom en viss säkerhet i uppträdandet lyckades
han väl i allmänhet avlägsna de berättigade anmärkningar och
pretentioner, som från tjänstemännen på Pårtetjåkko framställdes.
D. S. gjorde nätt och jämnt så mycket som krävdes för
att tjänstemännen skulle kunna leva ur hand i mun. Att
dylikt ej går an på ett sådant ställe som Pårtetjåkko, är ganska
klart, då på grund av det ansträngande arbetet och det mycket
hårda klimatet, tjänstemännen väl kunna behöva en särskilt
kraftig diet. Olyckan var, att han för tillfället alldeles
saknade konkurrenter och att han genom att stanna så länge till
och med kunde uppträda som en sorts välgörare. Skall
hantlangarskapet skötas ordentligt, så bör hantlangaren uppfrakta
så mycket, att förråd städse finnas för minst en månad, såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
