Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av proviant som av fotogen. Ett avbrott i tillförseln på fjorton
dagar spelar då ej längre någon roll.
Den svenska delen av Lapplandsbefolkningen passar föga till
ett så ihållande, ansträngande arbete som att dagligen gå med
bördor, vare sig såsom hantlangare till ett toppobservatorium
eller såsom bärare för en fjälltur på flera månader.
Lapplandssvensken är utpräglad säsongarbetare; på sommaren har
han sin slåtter under ett par månader, på vintern skogsarbete
under ett par månader. Då kanske han nog klämmer i ganska
bra, men dessemellan latar han sig nog rätt grundligt.
Lapparna däremot äro, trots sitt nomadiserande liv, vana vid ett
vida regelbundnare arbete i sin renskötsel, som ju på det hela
taget pågår hela året runt. Av fem hantlangare ha de tvenne
av lapsk härkomst skött sig bra, den ena tjänstgjorde trots sina
55 år hela 19 månader, den andra är ovan omtalade Huosi.
Av de tre svenska har egentligen endast en — för övrigt
troligen en »blänning» — varit till full belåtenhet. En annan av
de tre skötte sig ett halvt år någorlunda, men tappade sedan
fullkomligt sugen.
Att utanför Lappland finna lämpliga hjälpredor till arbeten i
en så egendomlig trakt som de lapska högfjällen är ej lätt.
En »sörlänning» kan ej föreställa sig förhållandena där, och väl
på platsen efter långa resor kanske han finner vistelsen där
outhärdlig. Man är därför närmast hänvisad till den fåtaliga
befolkningen i trakten. Denna har ju också visat sig ej alldeles
ointresserad för arbeten, som anordnas däruppe, ehuru det ibland
förefaller som vore det tvärtom. Så snart det gäller verkliga,
mera omfattande fjällresor äro lapparna i allmänhet att föredraga,
men en viss gnidighet lägger ofta hinder i vägen för ett
samarbete. För resorna i Sarekfjällen har jag mycket använt
klövjning med renar, och när jag för 23 år sedan började arbetena
därstädes, kostade en tamherk 30 kr. och dagshyran för en
dylik var 50 öre. Undan för undan har hyran trissats upp till
3 à 4 kr. pr dag, oaktat priset på slaktrenar föga ökats. Under
en resa på 2 månader kunde sålunda 5 à 6 ggr eller mera av
renens värde intjänas, vilket ju måste betecknas såsom rent
ocker, i synnerhet när dagspenning kräves alla dagar den står
till förfogande, oberoende av om renen användes eller ej. Så
vidlyftiga och långvariga resor, som man förr med måttliga
utgifter kunde göra, hade redan före kriget blivit enormt dyrbara
och äro numera så gott som omöjliga. I många andra avseenden
kunna nog lapparna vara ganska rimliga i sina fordringar, men
deras i det föregående omtalade sätt att först när de tillförsäkrat
sig en rätt hög dagspenning komma en döende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
