Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medmänniska till hjälp eller bistå att uppspåra hans jordiska
kvarlevor, verkar vämjeligt.
Näst efter hantlangaren måste Kvikkjokksborna själva anses
vara ansvariga för den timade olyckan. Undertecknad, som
redan i början av september började misstänka något mankemang,
hade skrivit till Kvikkjokk och begärt extra hjälp i händelse
av behov. Man kände utan tvivel tjänstemännens nödställda
belägenhet och ett bud hade utlovats, men intet kom. Man
har skyllt på det ännu pågående slåtterarbetet, men då det
gällde såväl att undvika en ödesdiger katastrof som att hålla
ett löfte, borde en sådan hänsyn ej fått tagas. Kommer en
turist under pågående slåtter i augusti och vill fara till Aktse,
nog blir han i allmänhet hjälpt.
Viktiga bidragande orsaker till att saken fick den sorgliga
utgång den tog voro även Hoflings egen oförsiktighet att ej tillse,
att han före mörkrets inbrott nådde Pårek, att han under natten
ej höll sig vaken utan satte sig att sova och slutligen att under
uppfärden ett våldsamt oväder utbröt. Att giva sig ut på
fjällvandringar i mörker är en mycket riskabel sak. Jag har själv
en gång i slutet av augusti 1895 alldeles intill Pårek måst
tillbringa en natt ute i regndusk i avvaktan på att vid dagningen
kunna finna mitt tält, som sedermera befanns stå endast omkr.
50 m från den plats där jag stannat. Efter den betan har jag
alltid varit mycket noga med att, när höstkvällarna började bli
mörka, laga att jag före mörkrets inbrott anlände till tält eller
hydda. Trots årliga fjällresor hände det mig först 17 år efteråt,
att jag åter måste tillbringa en natt i det fria i avvaktan på
dagningen. Då berodde det dock ej längre på bristande förtänksamhet,
utan på nödvändigheten att söka komma fram fortast
möjligt för att i tid inträda i tjänstgöring.
Befogade anmärkningar kunna även framställas mot spaningsarbetet.
Vad sägs om de fyra karlar, som den 1 okt. tidigt på
dagen hade funnit fortsättning på Hoflings spår, men vände för
en vind av 5 à 10 m i sek. och därför att de redan första
dagens morgon gjort slut på matsäcken? De hade ju alla trumf
på hand att finna gåtans lösning. När de ej begagnade sig
därav, vad skulle de egentligen där att göra? Hade de plötsligt
blivit mörkrädda, eller förskräckte dem utsikten att kanske
ganska långt få följa Hoflings spår uppåt berget? Det skulle
varit roligt att veta, huru de förhållit sig, om det varit ett älgspår
de träffat i motvind av 10 m i sek. och med tom matsäck. Ett
försonande drag i deras förhållande ligger dock däri, att de ej
begärt någon ersättning för sin lilla fjälltripp.
Dessa reflexioner framgå visserligen i huvudsak redan ur den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
