Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
1,1 TT EKAT UK
äldsta Jönköpings »Jjärdingar», vi få höra om torg, gator, gårdar och hus
i den gamla stad, som ursprungligen i sin helhet låg väster om
Munksjön. Kyrkoherdar, kapellaner, riksdagsmän och borgmästare passera
revy. Från gamle kung Göstas dagar nämnes borgmästaren Nils Arvidson,
den mycket betrodde, vilken under västgötaupproret år 1529 synes ha
spelat en dubbelroll såsom de »bullrande» borgarnas och allmogens
hövitsman, samtidigt som »han var kung Gustav hemligen och med trohet
bevågen och sände alla de brev till Hans Kongl. Maj:t, som herr Ture
Jönsson och hans parti samma småländingar tillskrivit hade». Vi få
vara med om Jönköpings avbrännande genom de svenska försvararne under
Nordiska Sjuårskriget allhelgonadagen år 1567 samt få en utförlig
beskrivning över dess återuppbyggande efter branden under Johan III:s
regering. Denne praktälskande monark ivrade mycket för att den nya
staden skulle få större hus och vackrare utseende, och medgav, att
Jönköpingsborna fingo föra sina varor till Halmstad, oaktat det var en
dansk stad; härigenom möjliggjorde han, att man fick medel att av sten
bygga stadens nya rådhus liksom även andra hus eller åtminstone
uppföra stengavlar utmed torget och de största gatorna samt täcka sina
hus med tegel. Det var således ett nyare och ståtligare Jönköping, som
nu återuppstod ur askan.
De sista händelser i stadens historia, som få sin behandling i
föreliggande del av arbetet, äro de som äro förknippade med Gustav Adolfs
danska krig år 1611 — 1612. Som en utpost och ett svenskhetens
bålverk i gränsbygden var staden av utomordentlig betydelse, och Gustav
Adolfs hela strävan gick också ut på att skydda den för de från två håll
under Gert Rantzau och konung Kristian själv genom Småland och
Västergötland anryckande danskarna.
För andra gången brändes nu staden av invånarna själva, men
danskarna måste vända om, illa oroade av allmogen, som under ledning av
den namnkunnige skogvaktaren Michel i Tenhult genom att bygga
väldiga bråtar i skogarna sökte hindra deras tåg.
När Gustav Adolf den 1 aug. år 1612 återkom till det avbrända
Jönköping, blev hans oryggliga beslut att icke uppbygga staden på dess
gamla plats. Den skulle flyttas »till Sanden öster om ån mellan sjöarna,
där den i skydd av befästningens kanoner kunde ligga trygg och obränder».
Det gamla Jönköpings saga är därmed all; en värdig minnesruna har
denna period i den ärevördiga gamla stadens historia fått i det arbete,
varav här några spridda drag återgivits. H. K.
JULIA SVEDELIUS. I våra bygder. Läsebok för barnen i
Tornedalens skolor. Stockholm 1917.
Större gåva än denna bok kunde Norrbottens barn aldrig ha fått.
Redan detta, att den första läseundervisningen sker på grundval av en
lärobok helt ägnad åt hembygden, är ju från den moderna pedagogikens
synpunkt en vinst, som måste framstå så mycket betydelsefullare, om
man betänker det avskilda liv de norrländska älvdalarnas och de stora
skogarnas folk måste föra. Sällan komma de i beröring med människor
från andra trakter, aldrig kanske utanför sin älvdal eller på andra sidan
den stora skogen, som omsluter deras hem En läsebok, avsedd för barnen
i Sydsveriges skolor och utarbetad med hänsyn till de helt andra
förhållanden, under vilka dessa leva, liksom till de större förutsättningar
att sätta sig in i saker och ting de ha tack vare icke minst sitt svenska
språk, måste med naturnödvändighet innehålla oerhört mycket, som för
den norrbottniska bygdens finsktalande barn är okänt och obegripligt.
Hur onjutbar måste icke en dylik läsning bli, hur vemodigt resultatet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
