Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNE UNDER FÖRHISTORISK TID 5
enkla redskap av flinta: kärnyxor, skrapor, borrar och
tvär-eggade pilspetsar; dessutom förekomma även, ehuru mera
sällan, skärvor av grova lerkärl. En dylik boplats av ganska
betydande omfång, belägen vid Soldattorpet i Limhamn,
har varit föremål för ingående undersökningar. I
botten-lagren av strandvallen påträffades primitiva, starkt svallade
flintyxor, vilka tillhört en ännu tidigare period än själva
boplatsen, medan i dennas översta lager bl. a. förekommo
slipade yxor av grönsten från äldre stenålderns sint.
Visserligen kännetecknas äldre stenåldern därav, att vapen och
redskap av flinta aldrig voro slipade, men så var däremot
ofta fallet med de av mindre hårt material förfärdigade
grönstensyxorna mot periodens slut. Av minst lika
betydande ålder som dessa, i strandvallens undre lager
påträffade flintredskap torde de yxor vara, vilka uppmuddrats i
Limhamns hamn och som förvaras i Lunds universitets
historiska museum, samt vissa skafthålsyxor och
harpuner av horn och ben, vilka representera en »benålder» av
högre ålder än de ovan omnämnda, på flintredskap
överflödande boplatsfynden. Ännu äldre äro sannolikt de
renhorn, vilka stundom påträffas i mossarna, samt, enligt vår
berömde fornforskares, Oscar Montelius, åsikt, vissa
man-delformiga flintverktyg, vilka erinra om liknande redskap
på kontinenten från yngre paleolitisk tid.
Under loppet av de senare åren har man kunnat
konstatera tillvaron av en mängd stenåldersboplatser utefter
den skånska kusten. Av ej ringa intresse bland dessa äro
de grottboningar på Kullen (fig. l), vilka Retzius och
Wallengren undersökt. Läget av andra boplatser från
stenåldern visar emellertid, att befolkningen även längs
floder och åar sökt sig in i landet och slagit sig ned där i
närheten av sjöarna. Den största kända av dessa
stenåldersbyar är belägen vid Ringsjön. Att med bestämdhet
avgöra, huruvida alla dessa boplatser härröra från äldre eller
yngre stenåldern är stundom vanskligt. Det förefaller
nämligen som om vissa redskapstyper från förstnämnda period,
t. ex. skivyxan, levat kvar långt in i yngre stenåldern, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
