Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNSKA SLOTT OCH BONGAR 31
hade förlagts. Karl XI hade nämligen beslutat att taga
dem i bruk för ett lokalt försvar. De kunde vara tjänliga
dels mot kringströvande danska skaror, dels mot den på
sina håll landsförrädiska allmogen (snapphanarna).
Försöket misslyckades. Det var endast undantagsvis som dessa
av svenska truppslyrkor försvarade »fasta hus» höllo stånd.
De beskötos med medförda kanoner, stormades och brändes.
Fram på 1700-talet återuppbyggdes en del, i regel i en
annan stil än den ursprungliga. Men flera fingo ligga i
ruiner, som krympte samman för varje årtionde, tills snart
knappast några överväxta stenhopar vittnade om alltings
förgänglig het. (Mölleröd.)
Men med det århundrade, som kallats för den prosaiska
nyttans, (1700-talet) börjar en förvandling, som väl icke
precis var det direkta våldets.
De branta kroppåstaken, de om medeltiden minnande
trappgavlarna, de volutsirade renässansgavlarna, de
koppar-klädda tornspirorna brötos ned, och i stället kom ett brutet
tak med fall åt alla fyra sidorna, ett s. k. valmlak,
genombrutet av koketta vindskupor. Då slutligen fönstren
förstorades och de stora, vackra tegelytorna fingo en
rappning i någon ljus mellanton, döljande de gamla, förnäma
tegelytorna, så kom på detta sätt en helt annan
byggnadstyp att ersätta den gamla, som fanns kvar blott i den av
murarna bildade stommen. (Ett typiskt exempel är
Maltesholm.) Under 1800-talets början och mitt gör den lärde
professor C. G. Brunius sina restaureringar i
»medeltidsstil» och omskapar i sitt ovisa nit en och annan borg
(t. ex. Sövdeborg), och snart nådde man »stilenlighetens»
sorgliga period, då samtidigt även ökade krav på utrymme
och magnificens gjorde sig gällande. Stora, eleganta
slottskompositioner, som föregåvos vara stilhistoriskt
motiverade, se dagen, den ena efter den andra, t. ex. dansken F.
Meldahls Trolleholm, Trollenäs och Örtofta, medan Helgo
Zettervalls Häckeberga i fransk renässans ej ens försökte
att uppnå något samband med det inhemska och
traditionella. I barockstil ombyggdes för ej länge sedan det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
