Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 NILS LITHBERG
dem genom uppförandet av smärre, invid varandra
liggande byggnader.
Vi skola nu efter förutskickandet av dessa allmänna
anmärkningar övergå till att taga den skånska bondgården i
närmare skärskådande. I de flesta fall ligga i våra dagar
de skånska slättgårdarna mera spridda över landskapet.
I äldre tider lågo de tätt hopförda i byar, på ömse sidor
om den genom byn ledande bygatan. Mitt i byn var en
mindre öppen plats med ett vattningsställe, det s. k.
byakärret. Den jord, som låg närmast gården, kallades
»tofterna». Den övriga till byn hörande jorden delades i
»Vängarna» och »utmarkerna». Vängarna utgjorde byns
odlade jord och voro delade i tre, av vilka en låg i trade,
på den andra odlade man exempelvis korn och ärter, på
den tredje råg. Nästa år sås råg på trädan, korn på
rågvången o. s. v. Trädesvången betades av småkreaturen,
de större kreaturen betade på utmarkerna och vaktades
av »hören», herden. Som utmärkelsetecken hade denne
en »ringastav», en käpp med en järnbygel, i vilken hängde
ett antal skramlande ringar. Dessutom bar han ett oxhorn,
i vilket han tutade om morgonen, då kreaturen skulle på
bete, och på kvällen, när de kommo hem, för att byns
pigor skulle veta, att nu var det tid att mjölka.
Byns angelägenheter omhänderhades av en särskilt
utsedd ålderman,
vilken
sammankallade och ledde
bystämman samt
förvarade
»knäv-lin garna». Dessa
senare utgjordes
av träpinnar, på
vilka de olika
byamännens
bomärken voro
inskurna. När
någon förbrutit sig
UTHUSLÄNGA MED SKIFTESVERK AV STEN OCH
RISFLÄ-TAD GAVEL. ST. OLOV SIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
