- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1919. Skåne /
182

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182 THEODOR TUFVESSON

barna. De hade mycket att förtälja om sitt kära leje för
främlingen, och de voro ivriga att berätta. Allt som oftast
avbröto de varandra, var och en visste ju så mycket bättre
besked än den andre. De talade om strandningarna här,

nu och fordom.
Det var en
farlig kust utanför.
Hur många stolta
skepp hade inte
här förlist! »Ja,
här döljes
orimligt med skatter
i sanden — för
många
millioner!» försäkrar
mig ett gammalt
gråskägg. Borta
vid udden kunde man ännu vid klart vatten se ett skepp, som
sjunkit där för flera hundra år sedan. Ett krigsskepp kanske,
man visste inte. Men ståtligt såg det ut att ha varit. En
gång var vattenståndet så lågt, att man kunde gå in i det.
Det var för längesedan — och en fiskare hade då varit
därinne. Han hade sett »en hel kungataffel» där. Och en
massa värjor hade han hittat, gamla konstiga värjor med
inläggningar och sirater. Dem hade han tagit med sig. Jag
frågade, om de ännu funnos på »lejet». Nej, en del hade
kommit till Ystads museum, de övriga hade han sålt till
kringresande schackrare. Han hade fått ända till två
riksdaler för dem! En av dessa värjor kom jag dock helt
oförhappandes över i en stuga borta på Sandhammaren några
dagar efter. Den bar Fredrik den stores namnchiffer — så
Kåsebergabon hade nog rätt i sin gissning att det var ett
gammalt krigsskepp, som vilade i havssanden utanför hans leje.
Ja, det var nu också mycket annat märkvärdigt härnere.
T. ex. en sådan sälhund man fångat där en gång. Den
var lång som en kyrka — nästan! — och den måste dödas
med silverkula. Ja, den silverkulan hade för resten gamle

VALLEBERGA KYRKA. O. Halldin fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1919/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free