Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 THEODOR TUFVESSON
därav, att en abbot vid namn Urban enligt sin önskan
blivit begraven på denna plats — med dess stora och öppna
utsikt mot havet och soluppgången! På en av stenarna
sades också detta namn stå inristat — men det måtte i
så fall ha varit på någon nu försvunnen, ty på intet av
de uppresta
stenblocken är det alt
upptäcka. En
sjö-kung säges
emellertid även ha sin
grav här, fast
Urban hette han ej,
som min ciceron
tydligen hade för
sig, utan Ale.
Därav kallas
skeppssättningen också
för »Ales stenar».
Sägnen om Ale
finna vi första gången i en »Indberetning», som prästen
Niels Ibsön i Valleberga i början av 1600-talet ingav
till Ole Worm. »På Wallebierg marek hos Kaasebierge
Lege» heter det *där, »i Fierdings Weis fraa dette Reef,
som kalldis Sandhammar, udi Wester, staar de Stene som
kalldis Ales stene. Bönderne der hos siger, at gammelt
Tale staar: at Ale haffde satt sig förre, at han ville gjore
sig en Haffn neden for dette Bierg, som disse Stene staa
paa, udi den Dall, som ligger mellom di syndre og norre
Bierge; og at han ville gjore sit Indlöb og Udlöb til sine
Skibe igennom di 2 Skaar udi di syndre Bierge nest
Haff-vet, som kalldis Kaasebierg Skaar og Lyndre Skaar.»
Huruvida han lyckades förverkliga denna sin »föresats» har
sägnen ingenting att förtälja om. Det är väl knappast
troligt. Och kanske är det därför, som han inte får ro i sin
grav. En gammal bonde försäkrade nämligen för
Bruzelius, »att mycket buller hördes där om nätterna, så att
ingen vågade gå där förbi, sedan det blivit mörkt».
SOLGLITTER PÅ HAVET. V. Norlind fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
