Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÄRD UTMED FINSKA GRÄNSEN 253
tårtor, gummorna i byn kokte kaffe och pojkarna hade
alla upptänkliga upptåg för sig.
»Det var en rolig tid.»
Pajala är en stor och livlig by med kyrka och prästgård,
stort skolhus, apotek, sjukstuga, jägmästarboställe,
gästgivargård, tingshus, ja t. o. m. fängelse, ett riktigt centrum
i alla avseenden
för denna
nordliga del av världen,
och man känner
sig inte alls vara
tolv mil från
närmaste järnvägsstation. I
prästgården, där man
förstås gör sin
uppvaktning, ses
man jämte andra
gäster på en här-
PELLO ARBETSSTUGA.
Borg Mesch fot.
lig middag.
I Pajala levde och verkade en tid den store botpredikanten
Lars Levi Læstadius och här ligger han begraven, den
märklige mannen, som fick de supiga Tornedalsbönderna att
slå sönder sina brännvinskaggar.
Följande dag var en gråkall regnvädersdag och man
föredrog att stanna på platsen och gå på visiter. Men fram
på eftermiddagen klarnade det något. Nu förestod ett svårt
val. Agronomen skulle fortsätta- utmed Torne älv till
Ju-nosuando och Vittangi. Han var ett mycket angenämt
sällskap och den vägen kunde jag komma till Karesuando.
Men det bleve en tripp på nitton mil och cykelringarna
lovade ej hålla så länge. Min ursprungliga plan hade varit
att resa till finska Muonio, och dit var det närmast över
»landet utan vägar», som kapten Liljedahl benämnt kilen
mellan Torne och Muonio älvar, på den enda väg som
finns och som slutar i Kihlangi, sex mil från Pajala. En
yngling, som jag just blivit presenterad för, skulle färdas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
