Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÄRD UTMED FINSKA GRÄNSEN 259
Vid 3—4-tidenförankras
flotten i en lugn vik. Meningen är
att vila några timmar i en stuga.
Vandringen dit är plågsam.
Det regnar, marken är våt av
både dagg och regn, skor och
strumpor äro genomsura,
luftombytet har tröltat och allra
värst — myggen har vaknat
och suger girigt ens blod. I
stugan är pörtegolvet fullt av
bolagskarlar, men de stiga snart
upp och bereda plats åt
flottkarlarna; jag får en säng i
värdinnans rum och sömnen
kommer snart. Vid 8-tiden är man
uppe igen. Karlarna tänkte
först stanna till fram mot middagen, men vid 1 O-tiden besluta
de sig äntligen till min belåtenhet att ge sig i väg, och snart
arbetas det för högtryck för att få den väldiga flotten ut
på strömmen igen. Det gnisslar och gnyr i de kraftiga
vidjeslyngor, som fästa de
grovt tillyxade timmer,
vilka tjäna till styråror. Sex
seniga kroppar pressa sin
tyngd framåt uppåt, och
hävstångsarmarna föra ut
vår ståtliga flotte på den
sakta glidande strömmen.
Himlen är ullmolnig med
stora blå hål emellan. Nyss
sken solen »så helt som på
Nil vågen ned»; nu kan man
vänta regn vilket ögonblick som helst. Myggorna irritera
med sitt kringsvärmande men våga endast hastigt slå ned,
tack vare min med beckolja insmorda hud. Jag har nyss
blivit den lyckliga ägarinnan öv några droppar beckolja
MUONIONALUSTA KYRKA
OCH PRÄSTGÅRD.
J. Svedelius fot.
FRU MIKKO kardar ull. E. Lehman fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
