Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 VEKA FIUDNKH
onsdag förmiddag och jag hade 7 mil framför mig, innan
jag nådde Alkkola, där jag ämnade få båt över, »vänhän
poiki», till Niemis, i vars herrgård jag var välkommen att
gästa på återresan. Dessutom hade jag tänkt hinna taga
tåget där vid Luppio station och sen med nattåget söderut
från Karungi. Men det går ej alltid efter beräkning. Jag
hade ej farit mer än en mil,, förrän regnet började störta ned,
och jag måste söka skydd under ett stugtak. Emäntän,
värdinnan, som visade sig vara svenskfödd och talade svenska
rätt bra, bad mig stiga in i pörtet. Dessa pörten i dalen här
äro ej desamma som Runeberg beskrivit, utan här kallas
det stora, med en enorm kombination av spis, öppen spis
och bakugn försedda köket för pörte. Värdinna är
häruppe det gängse tilltalsordet till husfrun. Hon visade mig
deras bröd. Det var halmbröd. I deras var dock blott
en tredjedel halm. Denna söndermales till ett fint mjöl
innan det blandas med kornmjölet. Vi bytte brödstycken
och så fick jag äta halmbröd. Det smakade ej illa, men
jag undrade vad tarmarna skulle tycka. Emäntän bjöd
mig också på en ny dryck, som smakade något likt varmt
citronvatten. Den serverades ur kaffepannan. På min
förfrågan vad det var för något visade värdinnan en kvist
av getpors eller skvattram, och drycken var helt enkelt en
dekokt på denna växt. Med socker till var drycken ganska god.
Snart duggade det blott; jag sade farväl och skyndade
vidare. Men regnet tilltog och mil efter mil arbetade jag
mig fram på uppblött, delvis alldeles oländig mark och
blev allt våtare och våtare, då jag måst svepa regnkappan
om mitt herbarium. Vid ett särskilt häftigt oväder rastade
jag i en större gård. Där fick jag en härlig middag, både
korn grynsgröt, mjölk, smör och rikligt bröd.
I språkligt hänseende är det likgiltigt om man reser på
svenska eller finska sidan om gränsen. Det är nästan lika
sällsynt på svenska sidan som på den finska att träffa folk,
som talar svenska. Ja, ungdomar och barn, som nyligen
lärt sig svenska i skolan, förstå ju vad man säger, men de
tala i allmänhet finska i sina hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
