Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 HENRIK HESSELMAN
lösas, om man ville sätta skogarna i fullt
produktions-kraftigt skick. Endast i närheten av den gamla bygden,
eller på sådana marker som på de senaste hundra åren
övergåtts av eld, funnos tillväxtskogar av tall eller gran,
eller ock dessa trädslag i blandning med lövträd såsom
björk och asp.
En liten föreställning om de norrländska urskogarnas
beskaffenhet ge Linnés skildringar från hans bekanta resor
till Norrland och Dalarna, ur vilka några karaktäristiska
utdrag här må meddelas. När Linné sommaren 1734 reste från
Falun genom Älvdalen upp till Särna och Idre
genomkorsade han ett urskogsområde av ren Norrlandstyp. De av
skogseld härjade markerna eller de av ålderdomssvaghet
ruttnande eller kullfallande skogarna gjorde på honom ett
mäktigt intryck. »Skogseld hade på åtskilliga tider
förderfvat den stora skogen, som ligger mellan Åsarna och
9/4 mil från Särna. På ett par ställen syntes ännu elden
röka, på andra ställen begynte örterna växa upp i en för
några veckor sedan bränd skog. Af de nedfallna träden
såg man, att elden på åtskilliga tider härjat. Häraf låg
nu det ena stora trädet öfver det andra kullfallet, halfruttet,
lämnandes allena här och där några glest stående träd.
Jorden var borta, föga något grönt, utan den ena stenen
på den andra, som hade hela marken varit ett rödt
stenrös. Näppeligen hade man tillförne sett någon så illa
hanterad skog, helst så ansenlig.
Bergen voro ej särdeles remarquable, emellan hvilka lågo
kärr och myrar, med vackert gräs betäckte. 9/4i m
förlän man kom till Särna, kom man uti en trång skog, som
på jorden var snöhvit af mossa, men ofvan uti svart och
mörk af en svart skägglik mossa, som hängde allt öfver
nedra delen av träden. Jorden var här sten med mo
fyl-der. Hade under vägen blåst, hade ock vi varit fogelfrie,
för de många ruttnade och till fall hotande träden, ibland
hvilka öfra delen af ett halft stort träd hängde uti ett annat,
just öfver vägen.» Så skildrar Linné skogarna i övre
Dalarna. Brandfältens ödsliga dysterhet och den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
