- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
29

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN ÅNGERMANLÄNDSKA ALLMOGENS HEM 29

i seder, som, bättre än den lärdes folianter, förklarar
hemligheten af den nordiska folksången med sin egendomliga,
sin djupkänsliga mollton.»

Så skrevs det för ett århundrade sedan om
norrlänningens folklynne. Om författaren själv — den blide skalden
A. A. Grafström i Härnösand — eller någon av de
hedervärda ångermanländska dannemän, som sedan ett sekel
vilat invid någon liten vit medeltidskyrka i Ådalen, skulle
stiga upp ur sin grav för att beskåda sina fäders bygd,
skulle han med säkerhet slås av stor förvåning. Kanske
skulle han skyndsamligen åter gömma sig i den tysta
jorden. Den bonde, som här under svunna tider i idog flit
gick bakom sin plog och sin harv, sådde, skördade sitt
korn, sin råg och sin havre, tog upp sin lax vid fallet,
högg till husbehovs på fjällskogen sitt timmer, som levde
när fäbodlivet stod i sitt fullaste flor med dess strävsamma
arbete men ock många fröjder, som minns hur livet gick
sin lugna gilla gång från helg över veckans arbete till helg
under iakttagande av urgamla tecken och tydor — han
skulle ej känna igen sin Ådal, där nu otaliga fabriksvisslor
larma, där såg ligger vid såg och ångbåtar rastlöst ila fram
på älven, där en kraftstation vid snart sagt varje å ger
bländande ljus åt alla stugor, där järnvägen drar en livsnerv
genom bygderna. Han skulle finna ett honom främmande,
brusande, jäktande liv, vitt skilt från det lugn och den
harmoni, som fordom härskade i dessa vackra dalar.
Säkert är, att intet landskap vid industrialismens genombrott
skiftade prägel i samma grad som Ångermanland. På några
decennier har landet blivit ett av våra förnämsta
industricentra.

Härmed vill jag dock ej hava sagt att den gamla
jordbrukskulturen skulle vara svunnen. Ännu brytes mark i
Ångermanland, och i avsides skogsbygder leves ofta än i
dag i stort sett samma liv som för hundra år sedan. Och
i de gamla ådalarna växa på gammal, bördig flodbotten
härliga skördar. Ännu äger bygden en välbärgad allmoge,
som i mångt och mycket följer de traditioner, den ärvt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free