Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 MANNE HOFRÉN
underbara saker. Denna slöjd har i Norrland urgamla
anor; redan Hälsingelagen föreskriver att skatten skulle utgå
i bl. a. 5 mark lärft för varje skepp; i arvode för själamässa,
begravning,
bröllop skulle prästen
hava väv. I äldre
tider vävdes väl
häruppe endast
grövre tyger. Men på
1700-talet
blomstrade slöjden upp
och utmärkt fina
vävnader
åstadkommos. Det var
landskapets norra
socknar med
Nätra i spetsen, som
gjorde den största
insatsen vid
linslöjdens höjande.
En bondhustru,
Sigrid Olsdotter,
uppges ha varit den första, som i nämnda socken försökte
sig på finare spånad och vävnad. På den av henne inslagna
vägen arbetade sedan många ångermanländska män och
kvinnor nitiskt, så att linhemslöjden snart nog stod på den
höjd, att regeringen fick sin uppmärksamhet riktad på den.
Det ångermanländska linet ansågs främst i världen. Med
vaken blick för slöjdens betydelse sände regeringen
studiekommissioner dit upp att studera metoderna; 1813 anlände
dit en koloni om 27 dalkullor för att lära väva, och
dalkarlar för att lära sig förfärdiga vävstolar och bereda lin.
Belöningar utdelades till de skickligaste; under Adolf Fredrik
slogs bl. a. en medalj med å ena sidan en spinnande kvinna
och inskriften »Til heder för den kvinna som fint och snällt
kan spinna», å den andra konungens bild. Varje sommar
sammanträdde i socknarna en nämnd till belöningarnas ul-
FIG. 19. DRYCKESKÄRL FRÅN ANG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
