Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 LUDVIG NORDSTRÖM
var »carcer» eller kurran, och där var i nedre våningen
stadens förnämsta trakteringsställe, Rådhuskällaren eller
»Storflögen», som det pittoreska namnet gick. En bild
därifrån.
»Som källarrummen voro belägna i nedre våningen och
dörren till källaren nära bredvid uppgången till
Magistratens sessionsrum i övre våningen, var det en given sak,
att rådmännen ’tittade in’ för att i källarsalen vänta
kamraterna och en corps tåga uppför trappan till
sessionsrummet, efter en behövlig tankeställare. En bland rådmännen
ansåg dock sin värdighet fordra, att han tog två, men den
ena måste skänkjungfrun placera på hörnet av skänken
tätt vid dörren. Rådmannen lagade, han kom sist, och
så tog han supen i förbifarten. Men man må icke tro,
att ett sådant glas liknade vår vansläktade tids vinglas,
ack nej, det höll sitt goda halvkvarter och hade även den
benämningen.»
Borgarnas liv och de gamla formerna framgå av hur den
stora årliga höstmarknaden (1820-talet) tillgick och av
något, som kallades borgarexamen. Kring 10 okt. ägde
marknaden rum. Då stod glädjen högt i tak. Först var det
marknadens utlysning. Den var, heter det, nära nog lik våra
riksdagars utblåsning. Först kom den ene stadsvaktmästaren
i uniform och med en väldig stav, försedd med en mycket
stor försilvrad knopp, i handen. Efter honom kom
stadens konstfärdige trumslagare, Mohr, med stadens
ofantliga trumma hängande i ett nio tum brett skinnbälte med
stora blankpolerade mässingsspännen. Efter dessa
dignitärer kom den egentliga marknads-utlysaren, stadens till
rangen första vaktmästare, ridande på en vit häst och klädd
i vita skinnpantalonger, korta stövlar med gula uppslag,
blå frack med blanka mässingsknappar och en svart hatt
med brett gult band, som, plymen undantagen, fullkomligt
liknade den hatt, konung Karl XIII bar som Sveriges
storamiral.
Sedan denna trio stannat på stadens stora, av
marknadsstånd redan omgivna torg, lät Mohr höra en virvel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
