Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅNGERMANLANDS SJÄL
av ANE RANDEL
Det är en tankebild, som ständigt återvänt under mina färder genom Sveriges bygder. Den kommer icke från formerna och färgerna, icke från bergen och vattnen, icke från människorna, J som leva i allt detta och danas därav. Men min tankebild har samhörighet med allt detta. Det är musiken. Jag menar icke så, som om varje landskap skulle spela en viss ton och att alla tonerna sammanklingade till en svensk symfoni, ett motstycke till sfärernas harmoni. Och dock tror jag, att en ny Pytagoras, vilken likt en annan Nils Holgersson svävade över det långa, kära landet, skulle kunna höra bruset av Svithiods liggande harpa. Nej, jag menar att varje landskap spelar sitt eget instrument. Detta är naturligtvis en högst personlig stämning av i främsta rummet subjektivt värde, men den har hjälpt främlingen, som irrade utanför fädernebygden och likt alla andra blev ett offer för splittrade intryck, att hålla ihop det hela och finna vad han betraktade som det väsentliga: landskapets själ. Sålunda ljuder nyckelharpans skorrande i mina öron, så ofta järnvägståget, bilen eller apostlahästarna föra mig över Upplandsslätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
