- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
85

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄNC.KKMANLANDS SJÄL 85

sällsaml Ibrinadc bergmassiven i varje ögonblick, mörkna
från gråviolett i alla toner till solsvart. Skuluberget, där
Linné höll på att sätta till livet, Kolmilan och
Mjölloms-berget med sina fantastiska konturer av biskopsmössor och
vinterhuvor leka norsk natur så mycket de kunna för den
häpnande resenärens blickar. Nu kommer en kylig
havsbris farande ute från gattet, och i ett nu spelas det upp
en aldrig förr hörd musik från akterdäcket. Det brummar
och piper, det sjunger som ur människolungor, gnäller som
i ångest och domderar som en skroderande korpral. Det
är, som om alla skymningens gastar kommit farande’i
klunga och slagit sig ned på vår lilla båt, som kryper fram
efter den lövklädda, höga stranden och drar en ormande
silverstrimma efter sig.

Ack, det är icke en nutidsmänniska förunnat att dväljas
många ögonblick i sagans land. En intervju med kaptenen,
en liten upptäcktsfärd nedför lejdaren, och jag finner själv

orsaken till denna
karrikatyr på luftanden
Ariels musik. På
däcket ligger hela
innan-mätet till Vibyggerås
nya kyrkorgel och
låter vinden föregripa
hela den högtidliga
invigningen. Du kommer
för sent, klockare, ty
Vår Herre har roat sig
att med en pust av sin
anda spela på
principalstämmorna, pröva vox humana och sätta röiflöjterna i
dallring. Jag tackar tyst den heliga Slumpen, som lät mig
få vara med om denna unika upplevelse.

Nu ligger ångaren vid bryggan i becksvart mörker. En
hop karlar skynda omkring med stailyktor och lasta av det
dyrbara och ömtåliga godset, som åter ligger där dött och
tonlöst i lä för alla spelande vindar. Det är en stämning så

TYPISK LANDSKAPSBILD
FRÅN NORDINGRÅ.

N. Moosberg fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free