- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
87

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅNGERMANLANDS SJÄL 87

upp och backe ned och mottog en ny uppenbarelses nåd, när
blicken från ett backkrön svepte över något så jungfruligt
oberört som Skog, den lilla byn med kyrka och klockstapel
på sluttningen av
ett litet inhav,
Storsjön. Tänk digv
min läsare, en hel
liten insjöskärgård
av seglande,
löv-klädda holmarnen
vänlig, munter
befolkning mitt i
skördeanden och
en glad
augustisol vällande ned
sin rikedom över
folk och fä, lekmännens stugor och prästens fruktdignande
örtagård, och du förstår mitt folkligt banala utrop till den
förvånade skjutspojken: Det är som en tavla — en tavla
absolut obekant för andra än ortsbefolkningen samt en och
annan handelsresande. Men Sverige har ju råd att stoppa
sina pärlor i nipperskrinet, pärlorna, som borde hänga
kring den skönas hals inför allt folket. Därför är det
kanske bra som det är, ty upptäckarglädjen — verklig
eller inbillad — är den skönaste belöningen för den, som
skakas fram i en svensk gästgivarskjuts.

Skulle man för resten icke glömma vilka strapatser som
helst för en upplevelse sådan som Nordingrå? Jo,
visserligen. Svenskarna äro ena underliga kurrar. De resa till
Dalarna, till Åre, till Abisko, ja till Ulricehamn för att vila
och lappa upp sina nerver. De äro bevandrade bland
Skagens klitter och ha allesammans bestigit Pilatuskulm, hitta
i Köpenhamns och Quartier latins gatulabyrinter och känna
bättre till Oxfordstreets många namnombyten än sin
mammas gata. Men Nordingrå är ett kostbart smycke, som vid
sidan om allfarvägen glimmar i skymundan för ingens öga.
Jag nalkades Nordingrå från orätt sida enligt handböckerna,

LANDSVÄGSPARTI VID SOLLEFTEÅ; N. G. Nilsson fot.

I FONDEN MULTRÅBERGET.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free