Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<>2
ANE HA NI) KL
Ccdcrkölar bär vår Atlas
på sin starka jätteskuldra;
susande kring pannan vaja
tusen flaggor genom luften,
vittna om hans härlighet.
Och så bär han sina bröder,
sina skatter, sina söner
glädjedrucken till sin fader,
väntande med öppen famn.
Det börjar skymma, så smått, när ångaren lägger till i
Nyland. Det är ingenting att sörja över, ty den
barmhärtiga skymningen suddar ut konturerna av detta
obeskrivligt fult bebyggda samhälle, som verkar amerikansk
guld-grävarstad. Men naturen växer och får ett ganska starkt
norskt tycke. Industrien kryper i skrin, men den döda
skogen, som gör sin trista likfärd utför älven, får ett eget
liv, allt efter som
det stora vattnet
snörpes ihop. Man
skulle tro, att
endast träpatroner,
som i en blink
bedöma timrets
kvaliteter och
dimensioner, kunna få
ut ett slags
ekonomisk poesi ur
flytande stockar.
Ack, min läsare, om du hade stått på kommandobryggan,
när en liten flodbåt sökte sig uppför Ångermanälven, skulle
du döma annorlunda. Ty nu börjar den stora
strålkastaren att piska stränderna med sina mjölkvita ljussektorer.
Det gäller att undvika de värsta törnarna av dessa stockar,
som — för att låna Pelle Molins uttryck — dansa förbi i
gula korpralskap och kompanier. Men strålkastaren, som
sålunda egentligen är en nyttans tjänare, väcker alla slum-
SKÄRVSTA BY I SOLLEFTEÅDALEN.
G. Reimers fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
