Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORE MOSSE 159
till mötes. Snart slår jag inför Norrlandsmyrens
dvärgbjörk, där den snärjer över tuvorna med de små runda
bladen glänsande i solen. Fågelstämman bryter ännu
tystnaden med jämna mellanrum, men den är mycket nära
nu. Plötsligt får jag ögonen på fågeln. Och nu tycker
jag, att fjäderdräkten sticker av så våldsamt i sin
brokighet, att det blir en gåta, hur den i det längsta villats bort
i ljungens mjuka toning. Undersidans svarta färg, som
ramas in av vitt och följer krävan upp inunder näbben, säger
mig, att det är ljungpiparen jag mött härute i hans egen
ljungmosse. Hans små ungar trycka väl bland ljungen i
min närhet, och han flyger i sin oro hit och dit, löper av
och an och äntrar titt och tätt en tuvas krön.
Åter vandrade jag framåt. Då skvatt det till i riset tätt
framför mig, och en ängspiplärka fladdrade sin kos. Det
finns blott ett, som håller kvar en liten fågel, tills
människan är tätt inpå. Och detta enda sökte jag och fann.
Inunder en tuvkants överhängande ljungris skymtade
rund-ningen av ett rede. Det var jämnt och vackert
sammanfogat av myrsävens benvita fjolårsstrån och syntes vilja gå
i ett med vitmossbädden utanför. Men de fem äggen i
balen hade mossens egen flockigt dunkelbruna livfärg.
Svartegöl! Jag har vandrat långt och länge, när dess
vattenblänk slås
upp framför mig.
Men till gengäld
är jag då så nära
därintill, att jag
kan höra
böljeslagen. Ty
mossen gömmer
undan i sin
öppenhet, där ingen
tuva lyftes högt över
de andra till att
skänka vidsyn
ö-ängspiplärkans bo. Förf. fot. ver vad de hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
