Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 CAROLA KJELLBERG
den porlande bäcken och Bjurbäcks gamla herrgård strax
bredvid. — Bakom ryggen ha vi det moderna
elektricitetsverket.
Men vidare måste vi på vår båtfärd. Därför ombord!
Jag hade väntat, att kanalen skulle ligga nästan snörrät
framför oss och sitter och gläder mig åt, att det var ett
fullkomligt misstag. Den går i de trevligaste små bukter
och slingringar, och vid varje ny krök tycker man, att just
den utsikten är den allra täckaste. Det råder verklig
söndagsfrid runt omkring. Det är ju själva pingstdagen, men här
är säkert lika lugnt och rogivande vardag som söndag.
Allt är så stilla, och det är endast vår båt, som rör sig.
Dock nej! En man cyklar i full fart förbi oss på stigen
vid sidan av kanalen. Slussvakten från Asphyttan blev
tydligen kraftigt väckt av mistluren. Det är nu han, som
skyndar före oss, så att vi ej skola behöva vänta vid
broarna. Och övergångarna över kanalen äro inte så få,
fastän somliga av ganska lustig och primitiv beskaffenhet.
En ser ut precis som en klappbrygga, och därtill användes
den kanske också. En barbent tös rusar fram och ut på
bryggan och svänger den åt sidan med en lång stör.
Så nå vi målet och vändpunkten för vår färd, de sista
slussarna vid Västanbäck. Här stannar båten, och vi få
nöja oss med att se vattnen nedanför. Det är här som
transporterna i kanalens ungdomstid fördes vidare ned till
sjöändan vid Bergsjön för att där omlastas för vidare
befraktning till Kristinehamn och ännu längre.
Järnvägslederna ha nu minskat trafiken och ändrat dess karaktär.
Men så länge kanalen finns, bjuder den turisten en
oavbruten sjöresa nedför sjöarna framför oss, över Lungen,
Öjevättern, Ullvättern, Frövättern, Alkvättern och allt vad de
heta, ned till Karlskoga. Stanna alltså ej som vi på halva
vägen, utan fortsätt och njut ännu några timmar. Den
lycklige ägaren av en kanot borde här färdas fram!
Men vi fingo vända, vi. Återfärden skedde under så
livligt samtal om möjligheterna för kanalens bibehållande,
att vägen blev ännu kortare hem än bort. Ivrigt dryftades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
