- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
193

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNNESTVALLEN 193

och tveksamt svar hade de måhända givit, men hade den
frågan följts av en annan, den, om de trodde, att detta var det
bästa sättet att fylla sin lediga tid, det att »ligga på
badort», när man var ung och glad och väntade på stordådens
tider, då hade jag säkerligen som svar fått ett rungande
»nej». Hade de sedan fått en påminnelse om, att deras
uppgift var att bli något stort i världen, vare sig som män i
staten eller som mödrar i hemmen, skulle säkerligen ett
allvar lagt sig över deras ansikten, och en stark längtan
att bättre bereda sig för den kommande gärningen stigit upp
inom dem. Och skulle jag slutligen ha vågat säga dem,
att jag bar på en hemlighet, den, huru man bäst skulle
bereda sig för det kommande och förena den förberedelsen
med äventyr och sagoomspunnet liv i ödemarken, då hade
säkert ansiktena deras fått ett nytt skimmer över sig, och
de skulle kommit att intet hellre önska än att få höra, hur
allt detta skulle kunna låta sig göra.

Och nu få de höra det, sommarungdomarna i Östhammar
och alla de andra, som vilja lyssna.

•••

På en grönmålad soffa vid Strandpromenaden sitter jag
med alla de unga omkring, tyckes det mig. Och jag berättar
och börjar riktigt, från början med en lång järnvägsresa i
tredje klass med lagom nattsömn på en bagagehylla och med
människor, som se ut som ruggiga fåglar, när morgonen
går in med solsken och friskt väder. Man är frestad att vara
stygg och likna dessa människor vid uthungrade hönor kring
ett grynfat, när man ser dem småspringande knuffa
varandra under trängsel kring järnvägsrestaurangens matbord.
Vid middagstid stannar tåget vid vårt mål, Undersåker. Det
är ju nära nog att komma mitt upp i det värsta med Åre
ett stenkast åt väster. Men det är inte slut här. Det är
fastmer rent av nyttigt att för ett kort litet ögonblick få se
herrar byråchefer och direktörer med sina familjer spatsera på
vägarna däruppe, för att så i ett nu kastas in i något helt annat,
äventyret. Det nya kommer då med så stor styrka inpå en och

13. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1920.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free