Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNNESTVALLEN 201
och gatans rassel skulle slutligen förbytas i ödemarkens alla
tusen ljud och läten. Så skulle du, trots det trånga rummet, då
och då överraska dig själv med att du, alldeles som du gjorde
där uppe, sitter och språkar med alla de fjäll, som stå vakt
kring din fäbod. Du kommer ihåg dem mycket väl,
allesamman. Vallista, det var ditt fjäll; vid dess fot låg fäboden,
och det fjället gav skydd mot nordan och reflexer av
sommarsolen. Där bakom nickade också solen så vänligt sitt »god
natt» varje klar afton. I söder hade du Ottfjället. Det tycktes
dig av någon orsak så näsvist och tråkigt. Det trängde sig
inpå en så otrevligt, just som en hel del människor bruka.
Men dina drömmars och din längtans fjäll varanda Anariset.
Bara namnet kommer dig att känna doft från sagans
mystiska värld. Det låg så förnämt tillbakadraget där i sydväst
med evig snö på hjässan. Det skiftade i så många
underbara färger allt efter som dagen led, och över det fjället var
det också, som renhjordarna kommo i långa, slingrande tåg.
Ack, visste du, huru rik den unga människa känner sig,
som bär på en längtan sådan som denna, skulle du inte ge
dig till ro, förrän du känt den, också du. Och aldrig
kommer den att dö inom dig, utan vara hela livet igenom,,
och när till slut den stora aftonen kommer, skall din sista
önskan vara den, att under en ljungbevuxen kulle vid
Anarisets fot få gå in i den stora tystnaden och sömnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
