Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slocknade slutligen helt och hållet; över rökfånget lyste
himlen blånande klar, och endast en svag skymning visade,
att det var natt.
Men vi dåraktiga, ovetande varelser! Kl. 12 vakna vi
alla tre vid en huttrande kyla och titta oförstående på
varann. Jaså, det var kallt om nätterna här uppe. Det
var ju roligt att få veta, och vi sände en tyst hälsning
till yllekoftorna i Vilhelmina. Det blir att hålla eldvakt
alltså, och vi tassade ut ur kåtan för att samla ved. Vad
allt var ödsligt stilla, den snåriga vildskogen bakom och
den lugna, speglande vattenytan framför med sina
underbara skiftningar. En andhona simmade förbi med en flock
små efter, och några lämlar prasslade utanför kåtdörren.
Forsen brusade svagt i fjärran, men för övrigt tystnad,
evig tystnad. Vi stodo som trolltagna en lång stund, tills
kylan åter gjorde sig påmind och vi måste krypa in med
våra risfång. Sedan dess läto vi aldrig elden slockna i
kåta nattetid.
Vi stannade en vecka, och kanske hade vi aldrig gått i
land med våra kommande strapatser, om vi inte haft dessa
dagars lärdomar och erfarenheter. Jag tänker bara på
matlagningen. Vilka våldsamma teoretiska diskussioner och
experiment med pinnar och stenar, draghål,
förbränningsvärme och luftfördelning, innan vi kommo underfund med,
att grytan bör stå på två stenar (inte tre) och eldas med
näver (pinnar förkastligt) och så att draget i kåtan löpte
fritt mellan stenarna. Vår första grötgryta kokade
omkull, vår andra smakade rök, men redan den tredje var
bra, och de följande ... jag behöver väl knappast påpeka,
att vår matlagningskonst mot resans slut uppnådde den
högsta tänkbara grad av fullkomning.
Det var så mycket annat. Sådana småsaker som att
torka in tjäran i pjäxorna ordentligt, att packa ryggsäcken,
så att den inte tyngde, att linda benlindan, så att den satt,
eller kanske allra värst, lägga in höet i pjäxan, så att det
inte skavde; allt detta, fast det låter så enkelt, är ytterst
svårlärda saker, som fordra långvarig träning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
