Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland / 207 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spångade och vägen bra markerad. Vi togo det i lugn och
ro, badade i forsarna, när andan föll på, och försökte oss
på laxfiske med fluga. Men laxarna föraktade tydligen
vår lilla goda fluga till stor sorg både för oss och
middagsmaten. Den enda människa vi mötte var ett postbud,
som kom åkandes med släde, det enda åkdon, som kan
krångla sig fram i dessa marker. Egendomligt såg det ut.

FISKARSTUGA I BÅNGNÄS. Förf. fot.

I Bångnäs hamna vi sent omsider. Stället består av två
gårdar, gråa timrade stugor. De ligga högt
uppe på en solljus ängssluttning, och nedanför
brusa forsarna, stänkande, vitskummiga,
och på andra sidan reser sig Gitsfjället,
majestätiskt och imponerande.

Ett litet, litet rum fingo vi och ett stort,
stort kök att husera i som vi ville. Vi stannade två dar
och hade därunder bl.a. storbyk i största lutkitteln i
lagården. Det var liv, må ni tro, kossorna råmade, grisarna
grymtade, och hönsen flaxade oss om benen. Men så voro
vi också rena från topp till tå, när vi en vacker morgon
åter vandrade tillbaka till kåtan.

En kort middagsrast, och så bar det av mot norr till den
lilla byn Stalon. Det är glada människor i gårdarna, det är
en lust och fröjd att prata med dem, och det är med
verklig saknad vi lämna byn för att vandra vidare mot Doris.

Vi följa en liten stig, som slingrar allt brantare upp mot
det vilda Stalonberget; bitvis måste vi klättra på alla fyra.
Men naturen är grann, vitstammiga björkar och mäktiga
furor, branta avsatser och mossiga stup, och ju högre vi
komma, desto mer växa vidderna. Och väl uppe på
bergkammen skymta vi en klunga grå stugor i fjärran. Det
är den lilla byn Doris, vårt mål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>