Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland / 214 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fisketurer eller tillverkade vispar och andra
nödvändiga husgeråd. Och dessemellan hade vi våldsamma
diskussioner om konst, musik, filosofi och annat, som
endast tre mycket vansinniga studentskor kunna hitta på att
diskutera. Roligt var det.

Men så en dag, då vi just badat och ska återvända, få
vi höra mansröster uppe från skogen. Vi stannade som
fastnaglade av en tyst, gemensam tanke: Tre ensamma
flickor och några vilda sällar ... Med hastiga steg
vandrade vi mot kåtan.

KÅTAN VID GIRI. Förf. fot.

Döm om vår glädje, när de
mystiska rösterna sedan uppenbara sig och visa sig vara,
visserligen tre skäggiga och trasiga landsstrykare, men i alla
fall idel gamla bekanta, nämligen två professorer och en
amanuens ute på geologisk expedition. Ett glatt mottagande
under hjärtliga skrattsalvor på ömse håll, det förstås av sig
självt. Och som de voro tämligen uthungrade, sattes
grytorna genast på elden.

Kvällen går under muntert prat, och vi få veta mycket
nytt från yttervärlden. Solen sjunker, det börjar skymma,
och så göres uppbrott. En inbjudan till middag, när vi
på vandringen passera Rissjön, där de ha sitt läger några
dagar, och så vandra de ner över myren.

En av de följande dagarna kom en fiskargubbe till Giri
och slog sig ned i en kåta längre bort i skogen. Vi hjälpte
honom dra not i den tidiga morgonstunden, och där
fastnade både harr och röding och abborre i hans nät. Och
aldrig har väl fisk smakat oss så gott som när vi sedan
vandrade hem och stekte dem över elden på långa pinnar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>