Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland / 218 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men det är vintern man har i tankarna. Ty tack vare
de många småsmulorna kan man nu hålla korna över
vintern, och vad en sådan sak betyder i dessa trakter,
förstås lätt, ty utom sin gravade fisk och potatis lever
befolkningen här uteslutande på mjölk, smör och mes.
Sädesåkrar har man inga, en mager kornåker
kanske på sin höjd; mjölet är det ont om, och
det blir dyrt, när säckarna ska bäras miltals genom obygderna. Men där
man kan forsla fram något med båt, är det lättare och
gårdarna mera välmående.

FORS VID LÅGVATTEN. Förf. fot.

En vecka stannade vi, och på den veckan lärde vi känna
både trakten och folket. Vi voro uppe på Henriksfjället
och Kittelfjällen, vi gjorde utflykter till sjöarna och
skogarna och ut på myrarna. Det var blåbärstid, och marken
lyste blå i en dignande rikedom, vars make vi alrig kunnat
ens drömma om. Men ingen människa rörde bären; slåttern
tog hela tiden och intresset. Något annat existerade inte.

VID MATSDAL Förf. fot.

Och folket, vad de voro glada och vänliga. Kanske litet buttra i
början på sina håll, men så fort de kände sig bekanta fanns
ingen gräns för deras välvilja. Och så ytterligt
renliga; alltid var golvet renskurat i bondstugorna,
alltid var där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>