Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KANOTFÄRD PÅ LULEÄLVENS KÄLLSJÖAR 245
noterna de korta sträckor som fordrades. »Melanders pojk»
vedervågade sitt unga liv och anmälde sig frivilligt som
deltagare, varpå vi slogo våra kloka huvuden ihop för att
välja ut den lämpligaste kanottypen.
Lapplands fjällsjöar äro minsann ej att leka med, så
alltför små fingo de ej vara, och dessutom skulle de även
bära proviant för 14 dagar m. m., som till livets allra
knapphändigaste nödtorft hörer. Å andra sidan skulle vi
ju knoga och bära dem över rätt försvarliga landsträckor,
där stigningen var avsevärd men där någon väg ej fanns,
så någon större segelkanot kunde det ej bli tal om.
Vårt val föll på den av G. Högborg konstruerade »Bölja»
4x0,70 meter, med möjlighet att utan centerbord föra ett 2
kvadratmeters segel. Valet visade sig sedan vara ur alla
synpunkter synnerligen lyckligt. Utförandet klarade vi
själva och erbjöd detta inga som helst svårigheter, men
skänkte oss en nyttig och angenäm sysselsättning de flesta
eftermiddagar under en månads tid.
En glödhet söndag i juli anträdde vi resan till
Luleluspe. Som det redan blivit kväll innan vi med alla våra
tillhörigheter voro framme vid den lilla turisthyddan och
då det dessutom blåste en kraftig motvind, beslöto vi att
stanna där över natten. Vi sjösatte kanoterna, stuvade in
den avsevärda packningen och gjorde allt klart för avfärden.
Följande morgon var det naturligtvis motvind, men den
motsatta stranden låg något så när i lä, så vi beslöto att till
en början bege oss över dit. Jag hade en gång förut
provat min farkost på en spegelblänk sjö, men Melanders pojk
hade aldrig suttit i sin, så det blev ju alltid en sensation
när han skulle kliva i den. Dess bättre fick han ta de
första, något vingliga paddeltagen på ganska lugnt vatten,
och så satte vi av utanför det skyddade området.
Storlule var både stort och upprört och de kraftiga
vågorna från sidan gåvo oss åtskilligt att tänka på. Men inte
kunde man sitta i en turisthydda och vänta på idealväder;
alltså full fart framåt! Invid södra stranden var det
relativt lugnt, varför vi höllo så nära den som möjligt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
