- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
255

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN KANOTFÄRD PÅ LULEÄLVENS KÄLLSJÖAR 255

de bröto upp följde vi med för att åse avfärden. Först kom
familjefadern med sin raido av 5—8 renar, bundna efter
varandra och bärande var sin packning, så hans bättre hälft,
med pipa i munnen och skötande sin raido med kraft och
vana. Sedan följde söner och drängar, var och en med en raido.

De arma nerkarna (renoxe) voro hårt lastade. Där fanns
husgerådssaker av de mest underliga slag, proviant,
tältdukar och tältstänger. De senare voro tunga och måste
släpas, men voro dock nödvändiga ännu många, många
mil innan någon skog började. Vidare fanns förstås
barnungar och hundvalpar.

Raido efter raido drog förbi oss och ett långt stycke
efteråt kom själva renhjorden. Mest intressant var nu
hundarnas arbete. Intelligenta, pigga och väl dresserade
voro de. Det var inte lönt för någon ren att göra allt för
långa avstickare eller dröja sig efter. Snart sågo vi som
en silhuett en kulle med en skog av renhorn, och så
försvann även den, men ännu länge hörde man hundskallet
eka mellan fjällen.

Sedan vi nu vilat oss
njöto vi mångfalt mer
av de vackra
omgivningarna. Här hade nu i ett
slag terrängen åt öster
blivit synlig.
Kallak-tjåkko var ett Q all med
vackra och djärva
former och mot norr
öppnade sig en dalgång, som
man med blicken kunde följa ända bort mot Teusajaure.

Efter ytterligare några timmars vila bröto vi upp och
hade snart kanoterna nere på Autajaure och seglade så upp
till dess nordligaste spets, där vi stannade framför ett
synnerligen vackert fall. Vattnet var mycket kallt, men det
var glödhett i luften, så vi togo oss ett bad, slängde alla
kläder i blöt och låtsades tvätta dem samt lade sedan dem
och oss själva på tork i solskenet.

LANDNING VID SEGGOKJAURE. Förf. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free