Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
ETT STORVERK I LAPPLAND
med sina två utlopp kring Järtasuolo låg klar som en karta i
norr, och i sydost bredde Ultevis ut sin öde och enformiga
fjälltrakt. Allt intresse slukades dock av de vilda fjällsynerna
i söder. Aftonsol och sommardimmor brottades över denna
majestätiska värld (se försättsplansch n.r 7), ur vilken Sareks
tindrande högsta topp ett ögonblick lyste fram som ett åter
seendets glädjerop från en oförgätlig vinterdag, då jag därifrån
såg den lilla hög, från vilken jag nu i stället betraktade detta
fjällvärldens yppersta slott.
Vi stannade på toppen halvannan timme, medan solen sänkte
sig och förlängde skuggorna. Slugga kastade självt en slagskugga
framför sig, som överlägset avslöjade dess regelbundna form.
Det var en sällsam syn att se, hur fjällets kilformiga, absolut
symmetriska skugga långsamt sköt fram sin egg över högslätten,
vars mögelfärgade, i grå och gröna toner skiftande vågor
stannade mot skuggans raka linjer. Den här intagna fotografien
ger blott en svag föreställning om fenomenet, som är så
märkligt, att det ensamt för sig belönar vandraren. Man bör därför
bestiga Slugga om aftonen. Går man sedan ner i lagom tid,
så att belysningen räcker för bäckens vadning, blir man även
delaktig av den oersättliga stämning, som ödemarken kan bjuda
vid denna tid av dygnet.
I berget häckar den ståtliga fjällvråken. Då vi klättrade ner
ledsagades vi av en familj på fyra individer, vilka utstötte sina
klagande rop och oroligt flaxade över våra hjässor. Det var
det sista minne, som bestigningen skänkte oss, och vid Il-tiden,
då vi åter kunde tända våra pipor framför elden i stugan, ljödo
ännu i våra öron vrakens rop: »Boaimas, boaimas!» Det är
också lapparnas benämning på fågeln och samma ord, som de
uttala, då de kalla Borg Mesch vid namn. H. N. P
ETT STORVERK I LAPPLAND.
Svenskmannakraft skapar nytt inom Lappland. Snille och
ingenjörsvetenskap enas för att bygga ut vattendragen och
tillgodogöra sig deras kraftkällor till landets framtida styrka. De
av naturen givna vattenmassorna, som störta ner i våra
storslagna vattenfall, vilka fordom utgjort orealiserbara värden,
bygger man nu ej endast ut med moderna anläggningar.
Nutidens konst vet även att reglera och genom storstilade
dammbyggnader samla deras vattenmängd under vårens överflöd, för
att sedan, när strömmen minskas och forsarnas brus blir sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>