- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
283

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TYKARPSGROTTAN.

EN SÄREGEN FORNLÄMNING BLAND DE SKÅNSKA KALKFÖREKOMSTERNA.

Till ett av nutidens mera sympatiska drag hör den alltmera
framträdande tendensen att tillvarataga vad ett land äger av
natur- och kulturminnesmärken. I Sverige, liksom i många
andra länder, ha särskilda föreningar bildats, vilka genom sina
publikationer verka i denna riktning. Även Svenska
Turistföreningen har genom sin årsskrift sökt vidga turisternas syn
till att omfatta ej blott naturen, utan även de kulturminnen,
som de möta på sin väg.

Ett sådant kulturminne är Tykarpsgrottan i norra Skåne,
eller närmare bestämt i Ignaberga s:n, 7 km från Hässleholm.

Redan i den gråa medeltiden på 10—1100-talet anses
kalkbrytning ha begynt bland förekomsterna i Ignaberga socken.
Den lossnade rappningen å socknens gamla kyrka, som
uppfördes vid denna tid och nu endast är en åt väder och vind
prisgiven ruin, synes ännu i dag bära vittnen härom. Det är
också från samma tid, som uppkomsten av de vidsträckta
kalkgruvorna daterar sig. Jämte andra kulturminnesmärken,
såsom de ofta i backarna befintliga kalkugnarna, återfinnas dessa
gruvor på flera ställen inom socknen, utmärkta av många
rastrattar och igenrasade delar av kalkbrott. En dylik grav
beskriver Linné i sin Skånska resa från 1749 och uttalar sin
förvåning över »at et sådant bärg af idel conchilier, som icke
finnas utan endast på största hafsens djup, skall ligga här, där
landet i Skåne är som högst».

Fordom var, som känt, kalkbrytningen underjordisk, och först
på 1880-talet nedlades denna näringsgren definitivt, lämnande
helt plats för kalkens utvinning genom modernare metoder i
dagbrott. Den sista av de ovannämnda gruvorna, som
bearbetades, var kalkbrottet vid Tykarp eller, som den nu allmänt
kallas, Tykarpsgrottan, det enda av de mer eller mindre
igenrasade gamla brotten, som ännu är tillgängligt. Och den är
förvisso värd ett besök.

En vacker sommardag taga vi alltså Hässleholm som
utgångspunkt och göra därifrån en utflykt till grottan. Vill man
kosta på sig en promenad från staden, c:a 7 km, är detta ett
sätt att nå målet. Bättre är dock att taga tåget till
Kristianstad och efter några minuter avstiga vid den lilla stationen
Attarp. Härifrån går vägen över slätten, badande i sommarens
soldis. Till vänster skymtar en lodrät, vit strimma genom den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free