Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öland, solens och vindarnas ö av HELGE NELSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvånget eller modet och företagsamheten att begiva sig bort
från nödkampen hemma ha gjort det. I andra fall ha
ren äventyrslust och viljan att tjäna pengar varit drivande
motiv. Icke en fjärdedel ha vänt åter. Och då de bästa
årsklasserna gått – och kanske också det viljestarkaste
och mest livskraftiga människomaterialet – då har livskraften börjat sina. Under 1900-talets första decennium funnos blott tre härad i vårt land, som uppvisade flera dödsfall än födelser. Det var tre av Ölands sex. En sådan
åderlåtning som den Öland fått vidkännas – kan den
försiggå utan menlig inverkan på rasens hälsa och livskraft? Trots det otvivelaktiga ekonomiska välståndet kan
det ifrågasättas, om öns 28 000 invånare, där barn och åldringar utgöra en övermåttan stor del, äro ett folk med
samma rasstyrka och utvecklingsmöjligheter som de 38 000,
vilka för en mansålder sedan i fattigdom och nöd trängdes om levebrödet.
Och likväl, när jag så tänker och känner, synes mig
det hela som en paradox. Ingenstädes i vårt land möter man ett folk, som har livlighetens och livskraftens
attribut som detta. Allt som lever och växer här, folk
som fä, synes bevara ungdomens eld in i ålderns sena
dar. Fantasiens gåva och ungdomens sorglöshet hör det
till. Sällan möter man det sargande och livshämmande
vemod, som ofta nog är svenskens lynnesarv. Kvicktänkt och snabb i munnen möter ölänningen livets vedervärdigheter.
En öländsk sägen berättar, att en del av öns invånare,
som bryta av mot den nordiska typen genom kolsvart hår
och mörka ögon, kommit seglande på isstycken från Livland. Jag tänker mig att en och annan ölänning skulle
vara hågad för en liknande färd än i dag. Men för dessa
livliga naturer blir också ön med de vida perspektiven och
den enformiga sysselsättningen trång. Samstämmiga vittnesbörd betyga, att de arbeta bäst och hårdast som sjömän och i främmande land.
Kanske har en ny tid randats. De sista tio årens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
