Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegetationen och det öländska landskapet av G. EINAR DU RIETZ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
76 G. EINAR DU RIETZ
blir, att allt yngre lager komma i dagen, ju längre åt öster
man kommer, och att alvarets yta kommer att bestå av
rätt olikartade kalklager, ordnade som längsgående band
och med ganska växlande vittrings- och förklyftningssätt.
Alvaret är för övrigt ej fullt jämnt; här och där äro
kalklagren uppdrivna i grunda veck, vilka som svagt markerade
åsar genomdraga alvaret. Än ligger kalkhällen alldeles bar,
än täckt av ett tunt lager vittringsgrus, än av ett mer eller
mindre mäktigt moräntäcke, och på vissa delar av alvaret
har landisen kvarlämnat massor av större och mindre block
av diverse fastlandsbergarter. Allt detta alstrar en långt
större omväxling än man från början kunnat vänta, och
man finner snart, att det på avstånd så enformiga alvaret
består av en hel del rätt skiftande naturtyper. Två av
dessa är det som framför allt ge alvaret dess karaktär:
grusalvaret och karsten.
Man behöver vanligen ej gå många steg ut från
landborgen, innan det extremaste grusalvaret presenterar sig i
all sin glans.
Över den lättvittrade kalkhällen ligger ett tunt lager av
vittringsgrus och lera, och blott här och där ser man stora
SÖDRA ALVARET; KARST i SANDBY S:N.
Förf. fot. 1913
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
