Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegetationen och det öländska landskapet av G. EINAR DU RIETZ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
82 G. EINAK DU RIETZ
nerhet vid alvarets norra gräns täcker toksamhället
olantliga arealer.
Där moräntäcket är något mäktigare, har man här och
var inhägnat stycken av alvaret och sökt skapa till några
magra åkerlappar. Sådana inhägnader gå under namn av
»horvor». På några få ställen, särskilt på östsidan, har
t. o. m. moräntäcket varit så mäktigt, att det tillåtit
uppkomsten av små byar ute på alvaret. Och i Kastlösa
socken skjuter den odlade bygden ut som en bred kil från
västra landborgen långt ut på alvaret, med en präktig
lövskog, Stora Dalby lund, i den yttersta delen.
Märkliga äro de stora vattensamlingar, som bildats i en
del grunda men utbredda depressioner på alvarets centrala
och östra delar. Mest känd är Möckelmossen, som ligger
mitt på alvaret på gränsen mellan Resmo, Vickleby och
Stenåsa socknar. Vid högvatten kan den nå en längd av
två och en halv och en bredd av en halv kilometer; under
somrarna är den vanligen betydligt mindre, och någon gång
kan den nästan helt och hållet torka ut. När man kommer
vandrande över alvaret, märker man den redan på långt
håll på molnet av skrikande skrattmåsar och tärnor över
vattnet. I det grunda, öppna vattnet lever blott en sparsam
vegetation av vattenklöver m. m., men hela centralpartiet
intages av väldiga ruggar av bunkestarr (Carex Hudsonii),
och det är i dem som fåglarna hålla till.
Det är en underlig samling naturtyper och en sällsam
flora, som stämt möte på Ölands södra älvar. Sedan den
tid, då polarviden och fjällsippa bäddades in i bottenleran
i myrarna vid alvarets kant, har skede efter skede i landets
historia satt sina spår i alvarets flora. Därför ser man
också på alvaret sida vid sida gamla bekanta från
lappländska fjällvidder och arter från Ungerns och Sydrysslands
stäpper.
Skogbevuxet har alvaret aldrig varit. Grusalvarets ständigt
rörliga mark är ett obönhörligt hinder för all skogväxt.
Spridda moränfläckar och djupare springor i kar sten skulle
kanske likaväl som de gottländska hällmarkerna kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
