Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegetationen och det öländska landskapet av G. EINAR DU RIETZ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VEGETATIONEN OCH DET ÖLÄNDSKA LANDSKAPET 91
ligger den gamla flygsanden bunden i dyner av ganska
ansenlig storlek. I öster slutar skogen med en vit,
långgrund sandstrand; i väster spårar man ännu västra
landborgens sista rester.
På den låga kalkplatån norr om Hornsjön mötas för
första gången på Öland älvar och tallskog. När man ur
storskogens djup träder ut på de öppna alvarfläckarna och
ser strandvallarna och det blåa havet lysa fram mellan
dungar av låga, flattoppade tallar, kommer man ovillkorligen
att tänka på en gottländsk hällmarksskog. Men alvaret lyser
gult av Ölandssolvända, och en knapp mil ut i sundet
spruta de vita bränningarna kring de röda nordosthällarna
på Jungfrun.
Väl ute vid stranden får man ännu en påminnelse om
Gottland. Ty här möter man Ölands enda verkliga
rauk-strand, kanske litet miniatyrartad vid sidan av de gottländska
jätteraukarna, men ganska monumental i alla fall. Med
den tar den sammanhängande strandklinten definitivt slut,
och den vita sandstranden får herraväldet även i väster.
Men ännu längre mot norr dyker klintstranden åter upp
här och där, tills längst uppe i norr allt öländskt land tar
slut i de låga sandstränderna kring den vita fyren i
Gran-kullavikens mynning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
