- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1921. Öland /
230

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sulitälma-Salto av ASTA KIHLBOM

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fjorden mellan björkar och blommande ängar mot snö-
fjällen, som hägra vid horisonten, blå och vittoppiga-»adjö,
adjö till trseerna; goddag igen till braeerna»! Där borta
vänta fjällen och ödemarken! Bilarna stanna – vägen är
slut. Men en motorbåt för oss vidare över fjorden in i
Fauskeviken. Härifrån få vi i förbifarten en glimt av den
väldiga Blaamandsisen högt över de kringliggande fjällen,
en storartad syn. Vid Finnejd överger oss fjorden; vi
vandra över det smala näset till Nedre och Øvre Vand och
fortsätta per bogserbåt. Långsamt går det vidare på det
smala vattnet mellan höga, lodräta fjällsidor, som locka de
lärde i sällskapet till geologiska funderingar över bergarter
och bildningssätt. Vid Sj0nstaa tar Øvre Vand slut; för
tredje gången byta vi fortskaffningsmedel och fara nu vidare
med järnväg utmed Sj0nstaaelven och Langvand. Land-
skapet är typiskt norskt: tåget ormar sig fram på en smal
avsats mellan älven, som forsar och skummar vit alldeles
nedanför kupéfönstren, och fjällsidan, där bäckar hänga
som brudslöjor utför branterna. – Så till sist kl. 7 på
kvällen komma vi fram till Furulund, det lilla gruvsam-
hället kring kopparverken på sluttningen av Sulitälma.
Ingenjörsvillor, arbetarbostäder, byggnader för gruvhante-
ringen – ett vanligt industrisamhälle, välbyggt och med
breda, präktiga vägar. Men allt ser smått och leksaksaktigt
ut mot de väldiga fjällsidorna. Själva namnet Furulund
verkar främmande och löst påklistrat, helst när den enda
skog som finns är en gles skelettskog av kala björkar; be-
folkningen säger också enklare och egentligare: Sulitjelma.

Här proviantera vi nästa dag hos Moses och Handels-
föreningen. Det blir en väldig hög av alla paket med mjöl,
gryn, torkad frukt etc., och man blir nästan förfärad vid
åsynen av, hur mycket mat som behövs för att livnära sig
knappa två veckor. De härliga, lätta och lättpackade käx,
vi tänkt oss, stå inte att få. I stället ta vi ett par bastanta
mjuka limpor, tunga som bly i packningen, och för resten
knäckebröd, lätt och gott, men ack! så besvärligt till for-
matet; det får tas i en säck, det finns ingen annan råd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1921/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free