Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sulitälma-Salto av ASTA KIHLBOM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SULITÄLMA - SALTÖ 245
liglvis blivit fördröjd av fiskebestyr och gar miste om synen.
Någon liten ersättning ha de dock fått; just som de lagt ut
från land, få de se vargar på stranden på ganska nära håll.
UTSIKT ÖVER KUTJAURE MED AKKA. BILDEN TAGEN C. J. Anrick fot.
VID MIDNATT.
Lapplägret vid Vastenjaureluspen är målet för rodden.
Framför elden i den största kåtan hitta vi våra vandrare,
som hunnit fram före oss. Lägret är flyttande och tillhör
Spiklapparna, en gammal släkt, som har sitt stamträd klart
för åtskilliga århundraden tillbaka. De ta gästfritt emot oss
och ge oss husrum kring elden, fast kåtan eljest kunde
vara befolkad nog utan vårt intrång; både folk och hundar
och getter ty sig in i värmen från regnet, som nu störtar
ned utanför. Här råder en glad och from arbetsamhet;
alla ha någon sysselsättning, tugga sentråd eller sy koltar
eller snida; gammelmor ensam sitter sysslolös i meditativ
ro med pipan i munnen. Då och då suckar hon - den
laestadianska sucken. Hon är för övrigt värd att se, där
hon sitter i sin gula, garvade skinnkolt med ett strängt
förnämt ansikte, som inte rör en min, vad som än sker
omkring henne.
Dagboken säger för övrigt: »På kvällen tältning i regn.
Dagen därpå uppbrott och frukost i lugn och ro. Rodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
