Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardagar på Dal av EZALINE BOHEMAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOMMARDAGAR PÅ DAL 251
fullständigt terra incognita. Innan jag gav mig av,
försökte jag - såsom naturligtvis varje annan intresserad
turist också gör - att ur tillgängliga uppslagsböcker skaffa
mig något vetande om mitt sommarlandskap. Och vad var
då naturligare än att jag allra först vände mig till de
vägfarandes A och O: Svenska Turistföreningens årsskrift.
Lyckligtvis finns det nu ett fullständigt register över 35 av
dess årgångar (t. o. m. 1919), så att jag slapp leta igenom
dem alla, i vilket fall jag skulle fått litet lön för mycket
arbete, en problemställning som inte just står högt i kurs.
Jag fann nämligen, att Dalsland behandlats i summa fem
uppsatser; den sista landskapsskildringen skrevs för 15 år
sedan, och då klagade dess författare över, att det inte på
10 år stått någonting i årsskriften om detta landskap. Här
fanns tydligen gott om plats för freskomålningar.
Det har varit litet besvärligt att göra längre tågresor
under de senaste åren, då tågen avgå så orimligt tidigt och
stanna vid varje den minsta hållplats. Så nog kan den
resandes tålamod ibland prövas en smula. Men det är
inte värt att klaga, ty dels bo vi i ett land, som är rikt
begåvat i avseende på naturskönhet, dels reser man som
en liten gud på de svenska järnvägarna i jämförelse med
de flesta andra europeiska, och dels sköter
Turisttrafikförbundets Restaurangaktiebolag mathållningen i våra
restaurangvagnar på ett sätt, som är höjt över allt beröm.
Bergslagsbanan har vunnit mycket på att detta bolag numera
övertagit restaurangrörelsen.
Att resa genom våra bergslagsbygder är en njutning, som
man aldrig tröttnar på, vare sig man ser dem i sol och
sommar eller om vintern, då man far genom snöhöljda
skogar, och kvällsmörkret allt som oftast lyses upp av det
dunkelröda skenet från någon kolmila. Då tycker man sig
liksom höra pulsslagen av Sveriges hjärta.
Men om Dalsland ligger en dryg dagsresa från
Stockholm, så ligger det så mycket närmare Göteborg och ännu
närmare Norge, vilket också nogsamt förmärkes på det stora
antalet turister från detta land, trots passtvånget och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
