Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tror att denna bok kommer att bli en kär läsning för den skånska
ungdomen och att den kan inge även uppsvenskarna en hälsosam respekt för denna härliga provins. Men bristen på system gör sig mycket kännbar; man skulle så gärna vilja gruppera om de olika berättelserna, så att varje grupp bildade ett helt för sig, och så skulle man naturligtvis
vilja ha fram en bättre geografisk bild av hela landskapet. Jag undrar
förresten, om inte just i denna bok en ändring härutinnan jämte rättelse
av några små felaktigheter, som insmugit sig, skulle kunna göras till
kommande upplagor. Ty att dessa inte skola utebliva, det kan man
med säkerhet våga förutspå. Boken om Skåne är ledigt och trevligt
berättad och utgör verkligen en bok, som kan passa både för skola och
hem, både för unga och gamla.
Medelpad och Ångermanland av MARIA RIECK-MÜLLER och
OLOF HÖGBERG I och II.
Nutidsmänniskor ha tyvärr ej sin tid till det priset, att de kunna på
en kortare tid hinna grundligt gå igenom två så pass digra volymer som
hembygdsböckerna om Medelpad och Ångermanland. Båda författarna
känna sitt ämne i grund och älska den bygd, de skildra. Olof Högbergs
författarindividualitet är ju den starkare, och den har också satt sin
prägel på det hela. Skildringen har härigenom blivit stark och gripande,
men samtidigt har den erhållit en bredd och delvis även en tyngd, som
gör att jag för min del ej kan fatta, huru den skall kunna bli en
populär läsning för hem och skola. Däremot tror jag, att den måste
komma att intressera den mognare ungdomen och så vidare upp i åren
nästan hur långt som helst. Och i dessa böcker finnes det system, ehuru
ett mycket ensidigt sådant. Ty vad sägs om, att i dessa volymer om
tillsammans 547 sidor finnes det bara ett enda litet kapitel på 10 sidor
i slutet av första delen, som handlar om naturen? Natur och kultur, så
lyder rubriken, men den är missvisande, ty där intar verkligen naturen
brorslotten. Ej så att förstå som att naturen icke skulle framträda även
på de övriga 537 sidorna, men det är dock något oformligt att låta det
historiska göra sig så oproportionerligt brett på bekostnad av det geografiska. Jag vet mycket väl, att författarna äro besjälade av en önskan
att hos det uppväxande släktet väcka och vidmakthålla sinnet för det
historiska, vilket i vår jäktande tid löper fara att sättas tillbaka för nuets
omsorger. Men här ha de skjutit över målet och riskera att trötta i stället
för att intressera.
Tyvärr tillåter ej utrymmet ett närmare ingående på de många intressanta detaljskildringar av bygder, städer och personligheter, vilka utgöra själva kärnan i böckerna och äro utförda på ett ofta synnerligen
fängslande sätt. Det lider intet tvivel att dessa bygdeböcker äro ett i sitt
slag mycket förnämligt arbete, som utgör en heder för den svenska
hembygdslitteraturen. Ezaline Boheman.
Tidskrift för Hembygdsvård. Utgiven av Samfundet för Hembygdsvård. Årgång 1. 1920.
Hösten 1916 bildades på ett möte i Stockholm Samfundet för Hembygdsvård, för vars organisation och uppgifter redogörelse lämnats i årsskriften 1917. Under de år, som förflutit sedan dess, har samfundet hunnit göra viktiga insatser för hembygdsvården; nu senast har genom dess ingripande en del av det gamla Strängnäs med bl. a. Grassagården räddats undan förstörelse vid den nya stadsplanens genomförande.
Men för att ett sådant samfund skall kunna sprida sina idéer ut över
landet, måste det ha ett organ, som kan vara dess »andes stämma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
