Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NILS KEYLAND: Svensk allmogekost. Bidrag till den svenska
folkhushållningens historia. A.-B. Svenska Teknologföreningens förlag,
Stockholm 1919.
Om det är sant att människan är vad hon äter, – och den åskådningen ligger till grund för åtskilligt av det mest outrotliga i primitiv
folktro, lika väl som för åtskillig modern gourmandise –-så bör det höra
till de viktigaste studierna av ett folks egenart att bestämma vad det
äter. Även med en mera modifierad uppskattning av matens betydelse
måste man finna, att valet och beredningen av födoämnen hör till de
mest karaktäristiska dragen i ett folks kultur. Att så är inses lätt av
det allmänt kända faktum, att allmogen, d. v. s. människor som äro
mera nationellt, ja, provinsiellt bestämda än städernas borgare och arbetare, ofta ha särdeles svårt att finna sig tillrätta just med maten i
främmande länder, kanske rent av i andra provinser. Hur ofta hör
man icke en skånsk bondson klaga över, att han inte blir mätt
av den mat han får på en norrländsk gård, ondgöras över »det där
gråpapperet», som används till bröd, och med verkligt djup och äkta
känsla längta efter sin sura limpa. Och »norrlänningens hemlängtan» –
är den inte oftare inriktad på tunnbröd, långmjölk och surströmming än
på snöiga berg, brusande älvar och den mörka storskogen?
För kännedomen om Sveriges folk i dess egenart och särarter är därför
kunskapen om allmogens kost ett moment, som ingalunda får underskattas. Att så skett beror på den ur etnologisk synpunkt alldeles ovidkommande
etiska och estetiska värdesättning, enligt vilken t. ex. folkdräkter, danser,
jul- och påskseder anses äga högre klass, medan vardagsbröd, grötar och soppor hör till det, som man inte värdigas tala om.
Intendenten dr Nils Keyland, vårdaren av Skansens etnologiska samlingar, har lyckligtvis icke fattat sin uppgift på detta sätt. För honom
är folklivet i alla dess yttringar intressant och värt att taga vara på ur
vetenskaplig synpunkt, ty han vet, såsom den klarsynte forskare han är,
att det ringaste ting ofta, när det kommer i rätt sammanhang och tillräcklig
belysning, kan avslöja de viktigaste sanningar och sprida klarhet över
stora komplex, som hittills varit oförklarade. Därför har han med lovvärd flit under många år insamlat och låtit insamla det material rörande
svenska allmogens kost, som han nu sammanfattat och utgivit i en stor,
rikt illustrerad volym, omfattande tvenne delar. Den första innehåller
jämte en allmän, inledande uppsats rörande födoämnenas etnologi i allmänhet – en högst intressant »matens kulturhistoria» – en redogörelse
för den vegetabiliska allmogekosten. Författaren redogör först för de ofta
uråldriga metoder och redskap, som komma till användning vid den
vegetabiliska kostens beredning. Uppgifterna äro här, såsom i allmänhet,
ordnade landskapsvis. Man blir förvånad, när man finner aktuella brödbakningsmetoder av samma enkla slag, som tvivelsutan redan tillämpats
under stenåldern. Till och med ojäst bröd av korn- eller ärtmjöl –
säkerligen de två i vårt land äldsta mjölsorterna – tillverkas på sina
håll (t. ex. i Mörsils sn, Jämtland). Efter en kort redogörelse för sädesslagen, egenheter vid deras odling och framställandet av deras första produkter, mjöl och gryn, kommer förf. in på ett kapitel, som den nyss genomgångna kristiden gjort särskilt aktuellt: de ätliga vilda växterna
i vårt land. Ur gamla urkunder och levande folktradition har här sammanställts en rik flora, rikare än de flesta anat, av allehanda frön, rotdelar, barksorter och andra vegetabiliska ämnen, som under hårda tider (kanske från början även normalt) ingått i svenska folkets diet. Ett
par kapitel om mjöl- och grynstampar och primitiva kvarnar ge ytterst
värdefulla bidrag till vårt folks materiella etnografi. Härpå följer en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
