Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall behöva åsättas ett sådant pris. Förvisso vore det lyckligt om dylika
arbeten gjordes tillgängliga för envar. Det vore lyckligt ej blott för oss
människor utan även för våra vänner fåglarna. Sven Hörstadius.
Dalmålningar utlagda på rim av E. A. KARLFELDT. Med träsnitt
av Jerk Werkmäster. Wahlström & Widstrand, Stockholm.
Det är ett verkligt förnämt prov på svenskt bokhantverk, som härmed presenteras för årsskriftens läsare, vilka säkert med glädje skola
återse dessa gamla vänner i en så vacker ny dräkt. Ty de äro inga
främlingar, utan kära vänner för alla svenska hjärtan dessa dalmålningar
på rim, som denna gång möta oss ej blott i versens, utan även i träsnittets omklädnad. Och alltsammans – dekorering, papper, tryck och
stilar – ha i förening åstadkommit ett helgjutet konstverk.
Jerk Werkmäster, som träsnidaren kallar sig, har haft en ovanligt tacksam uppgift, och han har löst den på ett äkta konstnärligt sätt i de
gamla dalmålningarnas stil. Det är en fröjd att se sådana träsnitt som
illustrationerna till Majgreven, Oxen i Sjöga, Hästkarlar, m. fl.
Och så dikterna. Ja, vad skall man säga om dem? Därav hjärtat
fullt är, därav talar icke munnen. Svenska folket har tagit dem till arv
och eget, och därmed är allting sagt.
Det är dock ej endast de egentliga »Dalmålningar på rim», som ingå
i denna samling, utan även några dikter ur Fridolins visor, Flora och
Pomona samt Flora och Bellona. Och en dikt är ny – åtminstone finns
den ej i någon av de fem »rimböcker» skalden hittills utgivit. Det är
en dråplig dikt, som heter »Den underbara kvarnen» och är byggd på
sagan om kvarnen, som malde om käringar och gubbar till unga flickor
och ynglingar.
»Se paret som mötes där löven slå samman,
där svärdsliljan tänder den strimmiga flamman,
och jungfrun hon niger med rodnande kinder,
och ynglingen lyfter sin stolta cylinder:
’Vi kysstes för femtio år sen, min vän.’
’Kyss igen, kyss igen!’»
I diktens sista strof skildrar skalden hur han vandrar vida omkring
och letar efter den undergörande kvarnen – men förgäves. Nu heter
det ej längre: »Gubbe in, gosse ut!» Underverkens tid är förbi, och nu
heter det obönhörligt: »Gubbe in, gubbe ut!» E. B-n
Arkitekturminnesföreningen, Kungl. Konsthögskolan.
Kyrkogårdskonst, avbildningar från äldre svenska kyrkogårdar.
Redigerad av HARALD WADSJÖ. Kulturhistorisk inledning av SUNE
AMBROSIANI. Stockholm. A. B. Svenska Teknologföreningens förlag.
När man studerar det arbete, vars titel läses här ovan, och fördjupar
sig i det rika bildmaterialet, häpnar man över de kultur- och skönhetsvärden, som våra svenska kyrkogårdar rymma inom sina murar – från de ståtliga gravkoren till de enkla vårdarna av trä.
Och finns det något mera rofyllt än en gammal landskyrkogård med
dess lummiga träd och enkla vårdar? Man träder in dit genom ett murat
portvalv eller genom enkla grindar och tänker på alla dem, som med
hastiga och glada eller dröjande och tunga steg vandrat denna väg, och
på alla dem, som »sova under kyrkohällen». Och om kyrkogården är
prydlig och välvårdad, då gläds man, men om den vittnar om vanvård
och försumlighet, såsom tyvärr ofta är fallet, då skulle man vilja låta
en maning ljuda ut över bygden att vårda det rum, där dess döda vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
