Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIG. 5. ANDRA STOCKHOLMSLANDSKAPET.
»Miljoner år förgingo. Då begynte en skickelsediger tid. Berglagren drevos upp i
stora veckryggar. Äter står en bild för mitt inre öga. En låg bergskedja med mjuka
former och breda dalar». — Vy från Mollies Nipple i inre Klippbergen. U. S. A.
vulkaniska’ bergarters vittring sorterade det rinnande vattnet
det sönderfallna materialet till leror, genom tiderna
hårdnade till skiffrar, sandlager, som en gång blevo sandstenar,
och kalkslam, i sinom tid hårdnat till kalksten.
Lämningar av dylika vår jords äldsta ytavlagringar, med stor
säkerhet en gång utbredda över hela området, träffas än
i dag i ett märkligt och intressant stråk av bergarter inom
Stockholms yttre skärgård från Runmarö i norr, över
Nämdö, Ornö, Utö samt den svärm av skär och kobbar, som
omkransa dessa stora öar (fig. 4). De oerhörda tidrymder,
som förflutit sedan dessa urtidsbildningar först avsattes, ha
satt djupa spår i dem, och det har erfordrats forskarens hela
skarpsinne och mikroskopets avslöjningsgåva för att
igenkänna deras ursprung. I dag äro de en gång lösa eller
föga fasta lavatufferna hårda, täta bergarter,
huvudsakligen gråa eller röda gnejser och leptiter. Dessa senare
benämnas av ålder i Bergslagen granuliter och hälleflintor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>