Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 GUNNAR ANDERSSON
gamla lavorna genom tiderna skyddat de jotniska
sandstenarna och låta dem allt fortfarande bilda de kända
platåbergen från Transtrand norrut genom Särna och Idre. I
Stockholmstrakterna utsattes de, då de höjdes över havets
skyddande vatten, för luftens, regnets och vindarnas
angrepp. Årtusenden och åter årtusenden läto meter efter
meter av dem försvinna i nya havs gömmande förvar
alldeles så som den dag i dag är sker med motsvarande bildningar
ute i Nebraskas och Dakotas »Bad lands» (fig. 7). När
jordens urtid till sist runnit till ända, låg landytan åter
mestadels i dagen med gnejser och graniter, med leptiter och dess
följebergarter. Ett yngre skedes lager äro, där vi känna
dem, avsatta direkt på urbergets avjämnade och vittrade yta.
Den allmänna historien anses i mycket stå på en säkrare
grund, då den träder över tröskeln från den förhistoriska
tiden in i den historiska med dess forntid, medeltid och
nyare tid. Stockholmsnaturens historia är i det föregående
tecknad till en punkt, som i jordens historia motsvarar
sagotidens slut. Dessvärre äro just här de uråldriga bladen
i vår trakt få och illa bevarade.
Runt omkring, i Öster- och Västergötland, i Närke och
Dalarna, i Gävletrakten och i Estland samt på Gottland
träffas delar av en Stockholmstrakten omgivande ring av
avlagringar, som förtälja om nya, ungdomsfriska tider, då
livet kraftigt blomstrar och frodas. Vad kilskrifter och
hieroglyfer äro för dem, som skriva människans historia
borta i Österns länder, där kulturen föddes, det äro för den,
som skriver naturens historia, de i ler- och kalklager från
jordens forntid inbäddade spillrorna av djur och växter.
Forntidens äldsta tidsålder kallar geologien den kam b
risksiluriska tiden. Då var redan den ryggradslösa
djurvärlden rik och mångformad; om växtvärlden är föga
bekant. Troligt är att alger och lavar funnos, kanske mossor,
möjligen ormbunkar och fräkenväxter; säkert lyste solen
som nu, säkert drevo vindarna och molnen sitt spel som
nu, säkert flöto älvar som nu till stränder, mot vilka vågor
slogo som nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
